fromesswithlove

Äntligen tillbaka! Igår satt jag i en bil mellan halvåtta på morgonen och halvåtta på kvällen. Vägarna är inte att leka med under regnsäsongen. På ditvägen satt vi fast i en lergrop i tre timmar innan vi kom loss. Igår tog hemresan extra lång tid eftersom vi var tvungna att vända om och köra en annan väg pga av landslides i bergen. Men till slut kom jag hem. Och i torsdags var det inte ens säkert att jag skulle få komma hem. Eftersom de jag åkte med ut i fält skulle stanna en vecka till så var det planerat att en annan chaffis från kontoret skulle komma och hämta mig. Men han kunde inte komma ända fram pga höga vattennivåer i floden så alternativet var att jag skulle åka med en läbbig&lerig&långsam lastbil med främmande Lao-män. Hallå, vad hände med all säkerhet som FN tjatar om? Ok, detta skulle jag göra på egen risk men samtidigt var det det enda alternativet. Men som en skänk från ovan så mötte vi "the district governor" (högsta hönset i distriktet) på marknaden och som tur var skulle de åka mot civilisationen på fredagen så jag fick åka med i deras bil.

Nu har jag massa massa massa att göra för att rapporten ska bli färdig i tid. Bilder från the last field trip kommer! Även om det bara är 5 dagar kvar på kontoret och 12 dagar kvar tills jag är hemma så känns det som en evighet och ännu ser jag inte riktigt ljuset i tunneln.

Idag var det planerat att jag skulle åka ut i fält till den mest hårt drabbade zonen. Denna zon ligger så avlägset att man måste korsa gränsen till Vietnam och sedan köra in därifrån till zonen igen. Det är endast en person från kontoret som varit där förut, Mr V, och folket lever på gränsen till svält. Det är inte så vanligt att folket i Laos faktiskt svälter, det är ingen hungersnöd på det sättet som det är i Afrika. Så WFP vill därmed utforska denna zon. Hur vi på bästa sätt kan leverera mat (som sagt ”road access” är ett stort problem). Göra bedömningar för framtida projekt. Och jag skulle göra min nutritionsstudie. MEN nu är det ändrade planer, men endast för mig. De andra har redan åkt iväg till dödszonen. Jag hoppas de kommer tillbaka hela och rena!

Igår kväll var jag peppad och redo. Hade tagit första malariatabletten (på inrådan av min franska sjuksyrra). Och det enda jag egentligen var orolig för denna gång var just malaria eftersom det är ett rätt malariadrabbat område. Chefen uttryckte väldig oro för att jag skulle åka men jag kontrade med att inget kan bli värre än min första fälttripp då vi fick vandra i en vecka och jag levde på ris och ormbunke. Men denna gång är det vandring i djupa skogar utan stigar. Farliga stup. Landslides. Regnsäsong… Massor av blodiglar. Mygg. Helt enkelt rätt farligt för en swedish girl like me. Men fortfarande tänkte jag att klart jag åker, jag är inte den som ger upp i första taget. Detta blir ju spännande. Men sen ringde jag Mr V som ju har varit där förut. Och han nämnde ormar, vilda elefanter, tigrar och dessutom hade han haft med sig en polisman med gevär förra gången som skydd. Och om jag blir sjuk eller något allvarligt händer så är jag helt isolerad mitt i djungeln. Så till slut bestämde vi att jag stannar hemma. Och åker ut i fält i slutet på nästa vecka istället. Då ska jag till ”blodigel-distriktet”  där iglarna suger ditt blod bara de tittar (har de ögon?) på dig. Men första timmen i galgen är värst som moster alltid säger så detta ska nog gå vägen…

Och här kommer lite obligatoriska djurbilder! I love animals! Detta får mig att tänka på en sång som Sophie skrev i lågstadiet: I love animals, I love animals, I love fish and cats and dogs...och sen minns jag inte fortsättningen (S, fill me in!). Men någonstans har vi den inspelad på en av våra "demos" som vi så flitigt kämpade med för att bli kända. Ok, tillbaka till Laos och nutiden.  Dessa sötnosar hittade jag i fält och jag ville ta hem allihopa!

Jag är tillbaka efter 16 dagar i fält (det kanske inte låter mycket men 16 dagar i bushen känns som det dubbla). Jag fixade det! Men har dock åkt på en rejäl förkylning. Började i fredags med huvudvärk. Sedan bihålorna. Sedan halsen. Och till sist öronen. Men ingen feber som tur var. Öroninflammationen börjar avta (är dock halvdöv än så länge på ena örat...) och öronbarnet i mig känner av när penecillin behövs och jag tror nog att jag slipper åka till sjukhuset. Avvaktar tills ikväll. Men åker inte till Thailand denna gång utan får bli lokala sjukhuset här. Det gäller ju bara en titt i örat och antibiotika så FN-doktorn i Vientiane får tycka vad han vill.

Och när jag kom tillbaka till kontoret blev det julafton för mig. Ett paket från Sverige låg på mitt skrivbord (som skickades i påskas...segt system i Laos). Mörk choklad, sojafärs, kikärtor, buljong, tortillabröd,öronproppar, vitaminer, tidningar, bok (En spricka i kristallen), cd-skivor (Sofia Karlsson, Anna Järvinen och Maia Hirasawa. Papsen vet hur det ska vara!) och inspelad Melodifestival på dvd! Uppiggande såhär en regning dag i Laos. Tack till alla inblandade=) Jag kommer njuta av varenda kikärta och varenda bokblad och varenda schlagermelodi!

Det har gått bra i fält. Intervjuerna har funkat och jag har fått mycket information till min rapport. Imorgon åker samma gäng ut i fält igen men jag behöver vila och äta choklad i helgen så möjligen åker jag ut på måndag eller onsdag.

Nu ska jag be chaffisen köra mig hem. I vanlig ordning kommer en fältrapport upp på bloggen så småningom!






Ps. Idag är det exakt 2 månader kvar tills planet lyfter från Bangkok back to Sweden. Nedräkningen kan börja... (den började i och för sig redan 2 februari men nu känns slutet mer nära...). Ds.

Nu åker jag snart ut i fält. Planerar att vara tillbaka 27 maj men om något händer (lite malaria eller liknande...) så kommer jag tidigare. Bloggen får vila några veckor. När jag är tillbaka från fält kommer jag att välkomnas därhemma av Maria och Raphael... nyfikna?

04.00 OLJUDET startar: tuppar gal, kvinnor börjar stöta riset, barn skriker, djur vaknar till liv

05.00 Försöker sova trots oljudet och trots kylan…

06.00 Ger upp försöket att få någon kvalitativ sömn och stiger upp. Rullar ihop sovsäcken. Försäkrar mig om att inga spindlar eller andra insekter tagit sig igenom myggnätet. Undersöker om jag fått eventuella myggbett eller loppbett.

06.10 Letar upp någon liten dunge som får utgöra toalett. Tar sedan en morgondusch i brunnen eller i floden. Detta kräver koncentration: som kvinna måste du vara klädd i din sarong som en klänning samtidigt som du ska hålla koll på tvålen och vattnet och se till att sarongen inte glider av..puh
 
07.00 Frukost. I Laos betyder frukost tyvärr inte havregrynsgröt och ostmacka. Vid alla mål äts samma sak. Så fram med sticky rice, fisksoppa och gröna blad. Jag sitter ner artigt och försöker trycka ner minst en ihoptryckt sticky rice boll (allt äts med händerna) och få i mig minst ett ormbunksblad. Sedan smyger jag fram mina knäckebröd och ibland en liten bit "skrattande kon ost".

08.00 Dags för jobb. Antingen i byn vi har sovit i eller så beger vi oss till nästa by. Jag hänger på och observerar och ställer massa frågor om allt möjligt. Sedan när field monitors är klara med sitt jobb finns det tid för mig och min research...

12.00 Kanske har vi hamnat i en ny by , det beror på schemat. Men det är i alla fall dags för lunch (se frukost). När man är klar går man från golvet (här äts det på golvet) och tvättar händerna. Man behöver inte vänta på att de andra ska äta färdigt. Men efter uppfostran i svensk dagisanda sitter jag ändå kvar tills de andra är färdiga. Dessutom blir jag alltid klar först, hur kul är sticky rice och ormbunke efter några tuggor....men får skylla mig själv.

13.00 Avfärd till nästa aktivitet eller kanske stannar vi kvar i byn och har möte i bychefens hus.

15.00 Kanske är vi nu i samma by och då får man gärna lägga sig ner på en matta på golvet och vila lite. Jag kanske smyger ner till bilen och trycker i mig några kex eller något annat som jag bunkrat upp med för att överleva... Tar lite bilder vilket är spännande för alla i byn.

17.00 Normalt är arbetsdagen slut. Men ibland kan vi ha möten sent på kvällen om herrarna i byn varit ute och jobbat i skogen och kommer hem sent.

17.30 Dags för ett bad vid brunnen eller floden. I Laos ska man helst vara ren innan man sätter sig till bords. Och helst tvätta ansiktet. Så proceduren är igång igen att hålla koll på allt.....

18.00 Middag (se frukost). Och kvällen spenderas sedan oftast hos bychefens hus där vi också sover över.

21.00 Sovdags. I med öronproppar (men de åker alltid ut och försvinner där någonstans i sovsäcken) , pälsa på sig med alla kläder man har (det blir kyligt i byarna under natten), preppa sig med Mygga, noggrant se till att myggnätet är instoppat i varenda millimeter av madrassen/mattan, placera ficklampan nära till hands och sen blunda och tänka på att det är ganska galet att jag ligger här i en by mitt ute i bushen i Laos...

Kom tillbaka från fält en dag tidigare, skönt! I helgen ska jag vila upp mig och ladda inför en ny vecka. Det har gått hyfsat ute i fält, mer om detta kommer sen. Jag är i alla fall frisk denna gång. Men har fått några myggabett så vi får hoppas att jag inte vaknar imorgon med feber.Jag är rätt paraonid när det gäller denguefeber och malaria...
 
Blog you later!

Mötet gick bra igår och idag på morgonen innan jag ger mig ut i fält ska jag och chefen diskutera projektet närmare. Hoppas detta ska gå bra.

Klockan 9.00 bär det av till Tahoy district i Salavan provinsen. Det blir en 6  timmar lång bilfärd på bumpy roads, men det är jag van vid nu. Denna gång slipper vi vandra som galningar utan kommer att få åka bil mellan byarna. Lite mer bekvämt! Och jag laddar inför min research och har med mig en hel ryggsäck med papper...det gäller att vara organiserad. Jag ska åka med Amphone som är field monitor för Food for work. Jag kommer främst fokusera på min studie men även hjälpa henne med olika saker. Förra gången i fält fick jag vara med om School Feeding aktiviteter och denna gång kommer jag få ta del av hur de andra projekten funkar i fält. Och självklart har jag på mina dietist-glasögon och allt kommer att granskas utifrån nutritionsperspektivet!

Idag känner jag mig väldigt glad för jag fick en trevlig nyhet i morse på mailen men jag avslöjar inget ännu, får hoppas allt klaffar först. Nu blev ni nyfikna, va? Det gäller ju att ha lite cliffhangers i bloggen så att läsarna hänger kvar.
Jag håller alla tummar och tår...

Jag tänkte att jag skulle dra till med ett aprilskämt på bloggen men eftersom jag inte kommer hinna säga april, april så vill jag inte lura er ända till söndag när jag kommer tillbaka från fält igen. I Laos luras man också den första april så det gäller att vara på sin vakt idag!