fromesswithlove

Fredag, finally! Det har varit en seg dag med mycket hjärncells-aktivitet. Efter jobbet ska jag och Noi, en tjej på kontoret, åka och fixa naglarna på en "salong". Kostar ynka 7 kronor. Dags för lite glamour i bushen! Har inte använt smink sedan den 14 februari...

Regnsäsongen är igång och det är både bra och dåligt. Dåligt är såklart att det är en jädrans lervälling överallt. För en cyklist som jag (typ den enda här i krokarna) är det en utmaning att hålla sig hel (kan slira) och ren (lerstänk). Kanske borde överväga att köra motobike i alla fall. Bra är att om det kommer skyfall på lunchen så kan vi tyvärr inte åka tillbaka till kontoret utan måste stanna hos kaffegumman någon halvtimma extra.

Noi, min nya nagelkompis, är inneboende hos oss tillfälligt. Hon är nyss förflyttad hit till Salavan från kontoret i Pakse som ska stängas ner. Noi är admin assisstant och har koll på allt. Det var även hon som hjälpte mig att komma till sjukhuset i Thailand den där hemska dagen i mars. Idag har hon skickat iväg mitt pass upp till huvudkontoret i Vientiane som sedan ska vidare till immigration office så att jag äntligen kan få mitt arbetsvisum/multiple entry visa. Passar ju bra nu när jag snart ska åka hem...  Igår lagade Noi god veggie lao-mat till mig och fy tusan vad hett det var. Mina smaklökar är de klenaste i hela landet.  Noi och HJ tyckte inte alls det var starkt. Chilin tog nog kål på alla mina baciller för idag känner jag mig friskare.

Och fälttrippen den 15 juni är inställd så nu dröjer det till början av juli innan det blir dags för fält igen. Då kommer jag antagligen att åka till den fattigaste och svåraste zonen i Salavan och Sekong (den andra provinsen som WFP också arbetar i). Det är samma distrikt (Kaleum) som jag åkte till första gången då jag fick vandra en hel vecka. Men nu ska vi till ännu värre delar av detta distrikt. Eftersom denna zon ligger precis vid gränsen till Vietnam så måste vi först korsa gränsen i en annan Lao-provins över till Vietnam för att därifrån vandra inåt mot Laos igen. Och det kommer regna regna regna regna. Och blodiglar kommer att regna över mig. Myggor kommer att bita mig. Jag kommer att gråta. Jag kommer inte kunna äta ordentligt på en vecka. Jag kommer att gråta igen. Men jag kommer att klara det. Det blir min grande finale! Kanske ska se till att den blir någorlunda glamorös. Det får bli ett besök på nagelsalongen innan jag beger mig till dödszonen...

Mår bättre idag. Börjar få tillbaka hörseln på vänsterörat. Har planerat månaden och jag kommer inte att åka ut i fält igen förrän 15 juni. Skönt! Jag blir alltid sjuk på något sätt när jag är ute i fält så behöver därmed en ordentlig viloperiod innan det blir dags igen. Idag har jag börjat gå igenom min insamlade data och försöker få lite struktur på det hela. Har även skrattat mycket idag så på något sätt känns saker på kontoret lättare nu. Men skratt varvas med tunga suckar. Vi får se hur detta slutar...

Jag är tillbaka efter 16 dagar i fält (det kanske inte låter mycket men 16 dagar i bushen känns som det dubbla). Jag fixade det! Men har dock åkt på en rejäl förkylning. Började i fredags med huvudvärk. Sedan bihålorna. Sedan halsen. Och till sist öronen. Men ingen feber som tur var. Öroninflammationen börjar avta (är dock halvdöv än så länge på ena örat...) och öronbarnet i mig känner av när penecillin behövs och jag tror nog att jag slipper åka till sjukhuset. Avvaktar tills ikväll. Men åker inte till Thailand denna gång utan får bli lokala sjukhuset här. Det gäller ju bara en titt i örat och antibiotika så FN-doktorn i Vientiane får tycka vad han vill.

Och när jag kom tillbaka till kontoret blev det julafton för mig. Ett paket från Sverige låg på mitt skrivbord (som skickades i påskas...segt system i Laos). Mörk choklad, sojafärs, kikärtor, buljong, tortillabröd,öronproppar, vitaminer, tidningar, bok (En spricka i kristallen), cd-skivor (Sofia Karlsson, Anna Järvinen och Maia Hirasawa. Papsen vet hur det ska vara!) och inspelad Melodifestival på dvd! Uppiggande såhär en regning dag i Laos. Tack till alla inblandade=) Jag kommer njuta av varenda kikärta och varenda bokblad och varenda schlagermelodi!

Det har gått bra i fält. Intervjuerna har funkat och jag har fått mycket information till min rapport. Imorgon åker samma gäng ut i fält igen men jag behöver vila och äta choklad i helgen så möjligen åker jag ut på måndag eller onsdag.

Nu ska jag be chaffisen köra mig hem. I vanlig ordning kommer en fältrapport upp på bloggen så småningom!






Ps. Idag är det exakt 2 månader kvar tills planet lyfter från Bangkok back to Sweden. Nedräkningen kan börja... (den började i och för sig redan 2 februari men nu känns slutet mer nära...). Ds.

Nu åker jag snart ut i fält. Planerar att vara tillbaka 27 maj men om något händer (lite malaria eller liknande...) så kommer jag tidigare. Bloggen får vila några veckor. När jag är tillbaka från fält kommer jag att välkomnas därhemma av Maria och Raphael... nyfikna?

Imorgon är det åter igen dags för fält. Jag kommer att åka med en kille från kontoret som heter Vongdala. Normalt åker jag med en field monitor. Mr V är snäppet högre, nämligen Programme Assisstant. Tidigare har han arbetat i norr med så kallad ”nutrition training”. I norr har de nutrition training projekt som går ut på att lära folket i byarna att förstå hur en näringsrik kost är sammansatt och hur de kan laga näringsriktig mat utifrån deras förutsättningar. Ett exempel är att de uppmuntras att inte slänga kokvattnet när de kokat ris utan att använda detta i matlagningen. Kokvattnet innehåller trevliga vitaminer!

Apropå projekten de har i norr har jag tänkt, varför är inte jag som dietist placerad i norr istället? Anledningen till att jag är i söder är delvis (men inte helt…) att nutrition behöver få lite uppmärksamhet här. Och att det behövs bakgrundsinformation om nutritionssituationen i söder. Och som min chef sa: i norr hade du lärt dig mer, men i söder kommer du bidra med mer. Fast efter alla dessa turer med min studie tror jag nog jag kommer att lära mig lika mycket som jag bidrar med, kanske mer.

I Thailand fick jag en typisk GB-glass med hela kidneybönor i. Det verkar vara vanligt att stoppa bönor i sötsaker här. Detta gäller även yoghurt. Förra veckan såg jag en yoghurt här i Salavan med kidneybönor och lotusfrö. Vågar jag prova…?
Om detta var i Sverige skulle glassen/yoghurten/whatever med största sannolikhet få någon typ av GI-märkning eller fiber-hyllning... När vi ändå snackar bönor så kommer här dagens tips:

• istället för vatten kan mixade kidneybönor (+lite vatten, annars blir det en tjock seg hummus) användas som degvätska i matbrödet. Litet tillskott av protein och nyttiga fibrer!

Och apropå hummus kom jag nu på dagens tips nr 2:

• en trevlig sommarhummus (som ska passa bra till nypotatis) får du till genom att ta ersätta persiljan med dill och även tillsätta färsk hackad chili. Tack Katarina för tipset (som experimenterade fram denna hummus i helgen)!

Så kort och gott: Mer baljväxter åt folket! (Men Asien, ni kan skippa baljväxterna i glassen, tack...)

Idag är det lördag även i Laos... Sov ända tills 10.30, rekord! Igår kväll sprang jag runt på marknaden och man blir väldigt inspirerad till matlagning av att gå där. Undataget är väl köttavdelningarna på marknaden som stinker...lik. Försöker alltid diskret hålla för näsan eller sluta andas när jag går igenom där. Nu börjar det bli säsong för ananas, drakfrukter och papayor som finns i höga berg på marknaden, det är trevligt!




Allt detta för bara 10.000 kip (ca 10 kr). När jag skulle handla löken så ville han ha 10.000 kip... Jag visade honom alla andra kassar och sa "detta har jag fått för 10.000 kip, så jag tänker bara betala 500 kip för löken". Punkt slut. Han gav med sig.




Vårt kök. Innan jag flyttade in var det ganska tomt...



Likaså i kylen... Men grejen är att man måste förvara nästan allt i kylen pga alla kryp och då blir den lätt lite överfylld.

Inga mer semesterbilder. Nu är det tråkigt allvar som gäller. Här har ni några smakprov på vad jag håller på med här nere i Laos. Kom på den briljanta idén att använda ett så kallat skärmklippverktyg för att på så sätt "fotografera" direkt från skärmen. Så här kommer några  delar från min projektplan:

Jag älskar mat! Mycket av min hemlängtan här associeras till mat. I Salavan är det rätt svårt att vara vegetarian. De stoppar fisksås i allt. Så min mest användbara fras på Lao är: Baw sai nam paa = utan fisksås. Thailändskan är ju väldigt lik Lao så under semsestern blev det Mai sai nam paa istället. Så precis som i fält blir det mest gröna bladgrönsaker och ris i Salavan. Men det är ju sjukt tröttsamt så nu har jag hittat ett ställe där jag kan få omelett baw sai nam paa. Men det börjar nu också bli lite enformigt. Så ni kanske förstår att jag tar varje chans jag får till att äta pizza när jag är i Pakse... Och i Thailand hade jag gått upp 2 kg, men det kanske inte är så konstigt:

Lite bilder från min härliga semester i Hua Hin, Thailand. Fler bilder kommer sen...

Varit en lång dag. Har fått iväg min slutgiltiga projektplan till Nutrition Unit och inväntar deras kommentarer innan jag skickar ut den till resten på World Food Programme. Tror det blir bra denna gång. Sen har jag spenderat en timma med att faxa massa papper och jag tycker faxar är väldans krångliga.... Men har fått mycket gjort idag. Känns skönt!

Idag kom en man från huvudkontoret för att informera om svininfluensan. Nu är vi i säkerhetsfas 5, så det är lugnt. Men hamnar vi i fas 6 så är det dags att vara försiktig. Han rådde även att man skulle bunkra upp med mat för 6 veckor framåt, just in case. Och det är inga problem hemma hos mig. Släpade hem rätt mycket från Thailand....

Igår var jag på banken och fixade Lao bankkonto. Fick även reda på att jag kan använda mina svenska bankkort för att ta ut pengar där. Här finns ju som sagt ingen bankomat och folk har sagt att det inte går att använda bankkort ens inne på banken. Flera gånger har jag haft lite pengatrubbel och har fått åka till Pakse för att ta ut pengar. Detta hade jag alltså sluppit...så det är ju en lättnad att veta att jag kan ta ut pengar i Salavan. Det tog ju dock lite tid, först måste de ringa till Vientiane för att ta reda på den svenska kursen, sen ska det omvandlas till dollar och sen ska dollar omvandlas till kip (lao-pengar). Money, money, money...

Igår kväll blev det mexikanskt och Beerlao och Marabou choklad till efterrätt. Och imorse var det fullt av myror i köket för att vi lämnade all disk till städerskan.

Idag känns det något bättre. Har börjat vänja mig igen vid grusvägar, kackerlackor, min fläkt på natten (no more AC...), min cykel och Lao-maten (idag blev det tradig nudelsoppa på kontorets  favvo-nudelställe, dock inte mitt). Och vårt hus som på senaste tiden är invaderat av olika skalbaggar och kackerlackor. Såg en mystisk jordhög inne på badrumsgolvet mellan väggen och kaklet och misstänker termiter....

 Det går undan med projektet. Har haft en lång diskussion med en kvinna på huvudkontoret idag om vilken typ av information jag kan hämta därifrån. Det är onödigt för mig att undersöka massor om food security när denna typ av information redan samlats in. Sedan är min bakgrund nästan klar. Har sammanfattat malnutritionen i södra Laos. Lite klurigt då det inte finns så många rapporter eller studier om läget just i södra Laos. Så det fick bli en del ord- och sifferbajsande. Har även grejat med fotnötter och jag är väl inte bästa kompis med Word för tillfället. Det var ju ett tag sedan jag skrev den där fisteluppsatsen...

Inkorgen är full av svininfluensa-mail från massa FN-doktorer. Och dessutom har jag fått ett pandemic-kit med mask, handskar och annat krafs. Så nu är jag beredd ifall det skulle gå illa! Peppar,peppar.

Okidoki, arbetsdagen är slut men jag ska sitta lite till och greja med ett formulär i Excel (inte heller min bästa kompis...).

Det har varit två dagars resande. Hua Hin-Bangkok-Ubon-Pakse-Salavan. Men det var det värt. Usch, det var inte roligt att skiljas åt på flygplatsen. Är tillbaka i Laos och måste anpassa mig till livet här igen och sen ska det nog bli bra. Innan vi skiljdes åt på flygplatsen kom Sophie på en briljant metod som jag ska använda när det känns tufft. Jag kallar den för arriba-metoden:
1) Ta två djupa andetag
2) Gör en flamenco-klapp
3) Skrik arriba!

Så med lite arriba och Marabou mjölkchoklad ska jag nog överleva de "första" dagarna i Laos. Och överleva dagarna på kontoret. Har mycket att ta itu med de närmsta dagarna men när allt är klart blir det förhoppningsvis lugnare. Den elfte maj är det dags för fält igen så då gäller det att vara redo! Dessutom har jag gått upp 2 kg (säkert den där pizzan i Thailand med massa ost i kanterna och extra mozzarella på toppen) . Vägde mig för 1 baht på ett köpcentrum i Thailand. I fält är det som bekant ormbunks-dieten som gäller så dessa 2 kg har nog kommit på sin rätta plats. Jag måste ju ha koll på mitt food programme också. Inte bara världens... Och apropå det har jag nu försäkrat mitt omega-3 intag eftersom Sophie tog med sig linfrökapslar till mig! Varje dag tar jag även en veggie-vitamintablett. De gånger jag känner att jag inte har koll på World Food Programme kan jag i alla fall trösta mig med att jag har stenkoll på Sannas food programme.

Bilder från Thailand dyker upp så småningom...