fromesswithlove

Idag gav jag upp...i alla fall for en liten stund. Inga pengar, inget vatten och ingen god mat. Ar i Pakse over helgen for att gora lite arenden. Var tvungen att ta ut pengar har eftersom de inte tar kort i Salavan men olyckligtvis fungerade inte mitt kort i automaterna. Hade mor pa telefon som i sin tur hade SEB pa telefon som sa att det inte var nagot fel...Till slut fick jag skjuts av en snall kille till massa automater runt om i staden och nagon timma senare var jag 3 milljoner kip rikare. Snacka om tjock planbok (pengaproblemet fixat). Och sedan har jag atit god indisk mat med en fransman (matproblemet fixat) och det atersta att se om vattnet kommit tillbaka hemma i huset imorgon. I morse tvattade jag haret med dyrbart flaskvatten. Mitt framsta arende ar att kopa en sovsack som jag ska ha med mig ut i faltet. Har gatt runt hela eftermiddagen och fragat efter tong noon (sovsack) men utan framgang. Kopte i stallet en t-shirt med texten " Rich man is better than smart man". De har valdigt roliga formuleringar pa tishorna har och man far sig ett gott skratt.

Ha en trevlig kvall nar det blir dags for det!

Idag har jag förberett mig inför min field trip på måndag. Jag kommer att vara borta två veckor i sträck. Vi kommer att åka till grannprovinsen Sekongs mest avlägsna och fattigaste områden och de har varnat mig för att man kanske måste GÅ 2-3 timmar för att komma till vissa byar. Så det var väl tur att inte bara jordgubbsskorna kom med utan även ett par rejäla skor. Som jag för övrigt nog borde gå in lite innan så att man inte behöver "compeeda" sig allt för mycket.

I eftermiddags följde jag med till ett Silk Home här i stan. Hit kommer gravida kvinnor några veckor innan de ska föda. De får bo på hemmet och får utbildning av en sjuksköterska inom olika områden, bland annat nutrition. I utbyte mot att de närvarar på dessa 17 lektioner får de 1 kg ris per lektion. Detta projekt drivs med hjälp av en annan internationell organisation som tyvärr har dragit sig ur projektet. Därför är framtiden för detta Food for training-projekt (Mat för utbildning) osäker eftersom WFP inte kan stå som ensam organisation. Dock fick vi reda på under dagens möte att regeringen i  staden Salavan troligen kommer att kopplas in och stödja projektet. Men detta gäller bara detta Silk home, det finns ju många fler i resten av provinserna Salavan och Sekong som kanske måste stänga ner.

Efter besöket åkte vi inom marknaden och jag köpte baguetter (lyx lyx lyx) och grillade majskolvar (ännu mera lyx) som jag har suttit och smaskat på nu. Men nu är det väldigt mörkt ute och jag och min ficklampa får försöka hitta vägen hem... Imorgon beger jag mig till Pakse! Back to civilization!

På torsdagskvällen hade vi welcome party för några nya medarbetare och för mig. Vi var på restaurangen som har tofu (nog den enda i stan...) och åt mat och drack Beerlao. Lao-folket är rätt bra på att dricka öl...och de ser hela tiden till att ölmängden i glaset inte understiger 50 %..... Sedan var det dags för karaoke på lao och thai. Ganska smörig musik... Jag fick den stora äran att sjunga ännu smörigare sånger som My heart will go on och Right here waiting for you. Kvällen blev ganska tidig för mig och HJ eftersom vi har väldigt trötta efter otursnatten. Men det var en väldigt trevlig kväll!

En liten bekännelse: I onsdags morse sprejade (med elakt kackerlacksmedel) jag en stor lurvig spindel till döds...och efter det har jag haft två otursdagar på raken. Onsdagskvällen låste jag ju ute mig från mitt rum och på torsdagskvällen blev det strömavbrott och vattenavbrott. Detta betydde att det inte gick att kyla ner sig på något vis, varken med fläkt eller kall dusch. Det gick verkligen inte att sova, det var hemskt. Till slut låg vi i sängen med halvkalla vattenflaskor från det än så länge kalla kylskåpet. Så den enda lösningen var att leta upp ett guesthouse. Så sent på onsdagskvällen körde vi runt på moppen (det var dock väldigt svalkande!) och letade guesthouse. Och till slut fick vi ett rum och kunde sova gott. Morgonen därpå var det enda vi kunde tänka på var duscha. Men el- och vattenavbrottet hade visst spridit sig hit så det blev inget med det. Och hemma var det samma visa. Och vi har fortfarande inget vatten... Så jag kommer aldrig med döda en spindel (om det inte är absolut nödfall). Och citerar här några rader från Håkan Hellströms låt "Jag var bara inte gjord för dessa dar ":
" Jag sköt en hund när jag var fem. Gud minns mitt namn i himlen. Så nu är jag en hund själv. Och någon borde skjuta mig."

Ska bara tillägga att jag tror att denna spindel var väldigt elak för sedan såg jag en liten babyödla på golvet som inte hade kvar sin svans (den låg bredvid...) och jag tror att det var spindeln som var lite hungrig. Där låg ödlan på rygg och såg ut att lida väldigt mycket... så resten får ni lista ut själva.

Nu har jag fått ännu en uppgift…nämligen engelskalärare. Våra fyra chaufförer kan knappt någon engelska och därför måste jag nu locka fram mina pedagogiska sidor och mitt tålamod för att ge den bästa undervisningen. Vi startade idag och två av dessa herrar kunde inte ens alfabetet så vi har rabblat alla bokstäver och försökt få till det rätta uttalet. Och de har väldiga problem med att säga F och S. Det säger bara stopp! Så morgonen spenderades framför en whiteboard-tavla och jag vet inte hur många gånger jag har ljudat esssssssssss och efffffffffffff. S blir eeeeeee och F blir eppppppppttt. Lite frustation emellanåt. Men egentligen är det ju jobbigare att inte alls kunna kommunicera med chaffisarna så det är lika bra att se till att fixa deras engelska. Jag kommer ju trots allt spendera en del tid med dom eftersom de också är med under hela fältvisiten.

Igår var jag riktigt klantig! Jag skulle laga mat till mig och HJ och ville stänga min rumsdörr. Tyvärr råkade jag låsa ute mig från mitt rum. PANIK! Och HJ var inte hemma och min mobil var inlåst. Försökte öppna dörren med en gaffel men det slutade bara med att gaffeln gick sönder. När HJ till slut kom hem försökte vi hitta en lösning men tyvärr var hennes pengar slut på mobilen så första åtgärden var att köpa refill. Vi åkte senare till husägarens restaurang/hus för att fråga om reservnyckel och de förstår ingen engelska så vi fick ringa en tjej från kontoret som fick översätta. Husägaren var i Pakse, ca 2 timmar från Salavan, men de på restaurangen var snälla nog att leta efter nyckeln. Och det tog verkligen lång tid. Men till slut så fick vi en nyckel och vi kunde åka hem! Och sedan åt vi en god middag! Det är jobbigt att vara i ett land där det inte går att kommunicera med någon och jag kände mig verkligen hjälplös igår.

Nästa måndag är det dags för första resan ut till fält och dagarna på kontoret går åt till förberedelse inför detta. Jag kommer dock inte att börja med min undersökning denna omgång. Under dessa två veckor ute i fält kommer jag mest att observera och försöka få kläm på allt. När jag sedan är tillbaka kommer jag att fortsätta utforma mina frågeformulär och intervjuer. I nästa omgång i april kommer jag att göra en pilot studie. Efter fältvisiten i april kommer jag att revidera mina formulär och sätter igång på riktigt med undersökningen i maj. Det känns bra att kunna få denna tid till att utvärdera och revidera så att resultatet på undersökningen blir så bra som möjligt!

Helgen spenderades i Salavan med omnejd… Jag och HJ begav oss på söndagen till Tat Lo, en liten by ca 30 km från Salavan. Syftet var att få se vattenfall (i alla fall ett litet sådant)! Och efter en lång tur på moppe var vi framme. Första stoppet blev middag och jag beställde french frieD (inte fries, utan här friteras fransmännen, vill lao-folket hämnas efter indokina-kriget kanske…) och det var sååååå gott! Efter en vecka med lao-mat behövde mina smaklökar detta.




 

I floden badade många söta lao-barn och en del påklädda vuxna samt lite munkar här och där. Kände mig inte riktigt bekväm att sätta på bikinin och slänga mig i vattnet. För att komma till vattenfallet var vi tvungna att klättra på klippor varvat med lite gång i vattnet. Vi var väl inte direkt utrustade för denna vandring. Flipflops och icke vattentät rygga full med elektronik var lite risky business. Jag plumsade i vattnet endast en gång och fick ju faktiskt mig då ett bad i alla fall. Ingen skada skedd gällande kameror, mobiler, ipodar och annat krafs. Min Lonely Planet är dock numera lite bucklig. Men det hör väl till. Till slut var vi framme och det var en vacker syn!




Och sen skulle vi tillbaka också…gassande sol och trötta muskler…jobbigt! Dagen avslutades med en fruktshake och jag konstaterade att jag borde röra på mig mer och låta musklerna få jobba lite. Här åks det moppe vart man än ska och dagarna spenderas ofta sittandes på kontoret. Men det blir nog ändring på det när det är dags för the field trips. På söndagskvällen åkte vi till marknaden och jag köpte en ny fläkt! Så de senaste nätterna har jag sovit jättegott och har inte ens märkt av den där irriterade tuppen. Om jag bara ska klaga lite igen så väcktes jag idag av en hammare (små gubbar med rishattar som renoverar huset) vid halvsju. Men detta är bättre än en tupp mitt i natten.

Jag har haft lite problem med att sova sedan jag flyttade in i huset. Detta beror på olika saker:

• Varje natt runt 03.30 börjar en tupp gala. Nej, gala är inte rätt ord. Den skriker och vrålar! Och när tuppen har väckt sin hönsgård så kacklas det hela natten lång…
• Våra grannar har en restaurang som spelar musik hela natten. Och det är en salig blandning av laomusik och konstig karaoke.
• Det är en ganska trafikerad väg utanför huset
•  Folk har konstiga ljud för sig och jag har inte kunnat identifiera vad ännu…eller om det ens är folk.
• Jag har tyvärr ingen air condition i rummet och får nöja mig med en fläkt som surrar lite för mycket.                           

Och numera har jag ingen fläkt eftersom jag vaknade runt midnatt av en smäll. Helt plötsligt gick en av propellrarna sönder och det var plastbitar över hela golvet. Så natten blev olidligt varm och dessutom såg jag en spindel i taket men mitt i fläktexplosionen så orkade jag faktiskt inte bry mig om den. Framsteg i min spindelfobi! Senare upptäckte jag en riktigt lurvig tjockis-spindel i badrumstaket....men HJ tog hand om den på något sätt och djurvännen i mig vill helst inte veta hur. Så nu har jag börjat fundera på vad man gör om en spindel biter en...och om alla spindlar är farliga här?

Idag är nog den varmaste dagen sedan jag kom till Laos...jag är lika sticky som sticky rice. Det är så skönt att komma in till kontoret och sätta AC:n på 20 grader och bli människa igen.

Projektet går framåt men inget blir lättare av att jag har för höga krav på mig själv så nu sänker jag ribban något. Supervisorn menar att jag inte förväntas kunna allt från första början och det är ju precis vad ni där hemma säger till mig så det är dags att börja tro på detta faktum! Så perfektionisten i mig ska nu go the relaxing lao-style!

Veckan har gått snabbt och i helgen stannar jag i Salavan. Behöver ta det lite lugnt och sova ut (om det nu är möjligt...). Tänker på er där hemma och just nu finns det vissa jag gärna vill krama om extra mycket ♥ ♥ ♥


Här kommer några bilder...har varit dålig med kameran denna vecka men till helgen kommer fler bilder.
 

Måndagskvällen var regnig och åskig. Vi var på middag hos den australienska familjen tillsammans med ett par som precis flyttat hit som också är från down under. De hade tre barn som var söta och snälla och som till största delen vuxit upp i Salavan. De blir istället kulturshockade när de kommer till Australien. Det blev mycket prat kring hur man kan införskaffa western food. Familjen har bott här ganska länge och är väldigt rutinerade när det gäller att få tag på olika sorters mjöl, ost, bakmaskiner och andra "nödvändigheter". Och den nya familjen blev lättade när de fick höra att familj nr 1 har en kontakt i huvudstaden som kan skeppa ner 20 kg mjöl med en buss ner till Salavan. Mycket logistik kring detta....

Idag tycker jag att mycket har lossnat och jag känner att jag är på god väg med mitt projekt. Det känns väldigt omfattande men jag får försöka fokusera på det viktigaste. Ibland tycker jag att det börjar likna en D-uppsats. Och visst hade det varit bra om jag hade kunnat ha detta projekt som min D-uppsats. Två flugor i en smäll. Men det är lite för sent att komma på det nu.

Tidigare idag skypade jag med Förslöv och så snart de skaffar en webkamera kommer jag att kunna se Malte också! Gos gos! Men snart kommer husets vakthundar som får bli mina gosar här.

Dagen har varit ganska lugn och de roligaste som hänt idag är att jag fått reda på att min vän F har börjat en trollerikurs! Crazy! F, du får jobba på trolleritrick som tar dig ner till Laos=)

Igår var det insekter i maten och idag blev det ännu värre. Beställde ris och grönsaker med något som jag trodde var svamp.  När jag fick min mat visade det sig att det var kycklinglever och kycklinghjärta. Det blev bara too much. Jag försöker att vara flexibel när det gäller maten och inte göra så stor grej av det. Nu längtar jag bara efter mitt knäckebröd hemma i huset!!!!!

Ikväll ska jag och HJ på middag hos en australiensk familj som jobbar för  World Concern som har kontor bredvid oss. Jag frågade HJ vad organisationen egentligen gjorde och därmed fick jag i uppdrag att ta reda på detta. Jag knackade på och fick komma in och prata lite. World Concern är en kristen organisation (vad jag förstod efter lite googling) som har ganska många projekt både i Salavan och i grannprovinsen Sekong. En del av deras projekt liknar de som WFP har och därför är det bra att fjäska in sig lite... Och jag gjorde ett bra intryck eftersom vi ikväll ska dit på middag. Ett annat uppdrag jag har fått idag är att kartlägga alla NGO:s (non governmental organizations) som håller till i krokarna. Därmed ska jag på ett möte med någon regeringsgubbe inom snar framtid för att ta reda på mer. Eftersom kontoret nyligen flyttat hit från Pakse behövs information om vilka som kan bli potentiella samarbetspartners.

Det som jag dock borde prioritera (istället för att surfa på internet...) är min projektplan för min nutrition research. Så back to work!

Grabbarna Martin och Jens dök upp några timmar senare eftersom deras buss havererat lite på vägen. Men den som väntar på något gott…


Vi började lördagen med frukost/lunch på en av de två indiska restaurangerna i Pakse. Fick min första baljväxt på 10 dagar! Efter lite update från den senaste tiden försökte vi med hjälp av LP (=lonely planet) reda ut vart vi skulle ta vägen denna dag. Pakse i sig har inte så mycket att erbjuda mer än billig Beerlao. Four thousand island blev lite för tight att klämma in. Martin ville se silkesmaskar och jag ville bada så vi bestämde oss för att åka till en liten ö i Mekongfloden, Don Kho, ca 15 km från Pakse. En tuktuk-färd och en båtfärd senare var vi framme. Och det fanns väl mest hus och massa djur på denna ö. Strosade runt och försökte få lite guidning av vår kära vän LP. Inga silkesmaskar eller badplatser. Och ingen Pepsi heller… Vi vände om och hittade ett tempel. Sedan korsade vi några risfält och hamnade på rätt sida av ön. Där såg vi vävning in action. Efter en läskande Pepsi hittade vi en strand. Weeeeee!






Jag har haft lust att bada ända sedan jag kom hit till värmen. Jag var dock lite skeptisk till en början. Paranoid som jag är var jag först tvungen att oroa mig för parasiter och vattenbufflar innan jag kunde doppa mig. Det var ett skönt bad men väldigt strömt. Om man inte vill sitta på en svettig buss eller läbbig sovbuss är det bara slänga sig i Mekongen så är man framme vid nästa border på momangen. Det där med passet går att lösa, eller hur grabbar?




Väl tillbaka i Pakse blev det Beerlao på balkongen och sedan pizza! Jag får passa på att osta upp mig lite och fylla på kalciumförråden, i Salavan blir det bara gröna blad och ris. Pizzan resulterade i pizzakoma men nästa stopp blev Beerlao time på en pub med hög laomusik. Trötta trötta trötta….och nästa destination blev vårt guesthouse.


På söndagsmorgonen åkte Martin och Jens vidare till Vietnams kustremsa för att bada och dyka på Vietnams motsvarighet till Kanarieöarna. För mig blev det ett tårfyllt farväl… Begav mig sedan till ett shoppingcenter i Pakse. Kanske inte direkt ett Väla men rätt modernt ur ett Lao-perspektiv. Här såg jag för första gången rulltrappor i Laos. Och jag fyndade en fin kofta med jordgubbar så nu får jordgubbsskorna sällskap (se första inlägget...).


Åkte tillbaka till Pakse med några från kontoret efter lunch. Har nu flyttat in i chefens (och min supervisor) hus. Så efter nästan två veckor i resväska är det skönt att settle down. Min supervisor är från Korea och är 30 år. Här i bloggen kallar jag henne för HJ (hon har ett komplicerat namn...).  Jag är väldigt tacksam för hennes gästfrihet och tror vi kommer att trivas ihop. Hon har en hushållerska som städar och tvättar kläder så jag kommer att slippa dessa uppgifter… Huset är rymligt och har enligt vad HJ tror varit ett ”love hotel” innan. Fint är det i alla fall. HJ har köpt två hundar som ska vakta huset. Än så länge är de valpar och bor i Pakse och kommer till oss i mars när de är vaccinerade och klara. Huset får även besök av lite ödlor och kackerlackor men det är ingen överraskning. Apropå insekter så hittade jag en i min middag som vi åt på en restaurang här i Salavan. Men efter lite analyserande kom HJ fram till att den nog inte kommit dit av misstag eftersom de faktiskt äter insekter här. Bra proteinkälla. Men jag är faktiskt veggie så nu måste jag lära mig på lao att jag inte heller äter insekter. Vi gjorde också ett besök på marknaden här i Salavan och det var en exotisk upplevelse. Massor av grönsaker och frukt (och flugor). Dock är det bäst att ha en lao-bo med sig så att man kan förhandla till sig det bästa priset. Ännu en anledning att lära sig lite mer lao. Men just nu känns det som en omöjlig uppgift. Det är så svårt med alla dessa betoningar och att urskilja orden. Jag tar en sak i taget. Och en dag i taget. Det är mitt motto just nu. Det är så mycket som snurrar i huvudet och humöret går upp och ner. Ibland vill jag bara sätta mig på planet hem. Men jag ger mig inte! Det är bara att köra the lao style och go with the flow!

Idag har jag fått information från the field monitors för School Feeding. Det är  dessa människor som är ute i fält och kollar så att allt fungerar som det ska. När jag är ute i fält är det de jag kommer att samarbeta med. Så det känns skönt att ha fått mer info om hur de arbetar i de två provinserna Sekong och Saravan. Vi har diskuterat hur vi ska göra när vi i ute i fält och vad som är viktigt att jag obeserverar. Nu återstår att få koll på de andra projekten. Många är väldigt upptagna här på kontoret eller är ute i fält. School Feeding projektet har precis startat för två veckor sedan och täcker ca 140 skolor så det är mycket att göra!

I eftermiddag åker jag med in till staden Pakse för att spendera helgen där. Pakse är en ganska stor stad som många turister passerar. Härifrån är det vanligt att man åker vidare till Bolaven Plateau (bergen i sydöst), till Kambodja eller Four thousands islands vid gränsen till Kambodja. Detta ska vara något av det vackraste man kan se så jag hoppas ta mig dit en vacker dag...  Och det bästa av allt: Martin och Jens är på väg till Pakse och jag ska möta upp dom imorgon bitti. De tar en buss först från Luang Prabang till Vientiane och sedan sovbuss (jippi....) till Pakse. Det blir en lång resa men vad gör det när välkomstkommittéen består av mig!

Igår kväll åt vi middag på mitt guesthouse. The Country Director är ju här i Saravan nu för att kolla in de olika projekten och för att presentera detta för en organisation som donerat pengar till WFP. De har även bjudit i en politiker från Ministry of health. Ikväll blir det middag igen på en resturang som jag precis lunchat på. Och jag är lättad för de hade tofu! Har varit lite bekymrad för mitt proteinintag… Ris och grönsaker funkar inte i längden. Jag har köpt med mig jordnötssmör från Vientiane som faktiskt inte ska underskattas när det gäller näringsinnehåll… Dessutom har jag bunkrat upp med Leksands knäckebröd från the Scandinavian Bakery. Så detta får tillsammans med jordnötssmöret utgöra min källa till protein, fett och fibrer…

Nog om min matsituation. Mitt största uppdrag här i Saravan är att göra research inom nutritionsområdet. Jag kommer att vara involverad i både School Feeding och PRRO (=protracted relief and recovery operation). Jag kommer att vara väldigt mycket ute i fält för att ta reda på matvanor, hur mycket de äter, vad de äter, tillgång till mat, skillnader mellan kvinnor, män och barn etc. Så jag måste bland annat utforma frågeformulär, strukturera upp intervjuer med ”head of the village”, ta kontakt med viktiga personer i de olika distrikten och ha möten med regeringsgubbar. När jag ute i fält så kommer jag att ha en så kallad field monitor med mig som kan tolka och översätta. Och att vara ute i fält innebär också att övernatta i byarna på deras mer eller mindre primitiva guesthouse. Och ett sådant besökte jag igår så jag vet vad som väntar mig (hjälp!). Arbetsplanen är att vara ute i fält vecka 1 och 2 varje månad. Vecka 3 ägnas åt kontakt med samarbetspartners / regering. Vecka 4 spenderas på kontoret då man ska sammanställa det man gjort. Och sedan börjar detta om igen när det blir ny månad. Jag kommer att täcka två provinser här i söder, Saravan och Sekong eftersom de inte har något kontor i Sekong. Så det blir många byar att besöka.

 Ett annat uppdrag som jag blivit tilldelad är att samla in data om utvecklingsarbetet samt socioekonomiska förändringar som sedan ska kartläggas. Jag tycker detta är lite utanför mitt område men saker och ting kanske klarnar snart. Tyvärr verkar det som om att pilotprojektet med gravida kvinnor och nutrition inte kommer att fortsätta eller att utvecklas pga bristande resurser. Så fortsättning följer på den fronten…

Mitt guesthouse som jag bor på nu är jättefint och helt nybyggt. Inte många myggor så myggnätet har inte kommit till användning ännu. Men ute i fält kommer jag att vara ett vandrande myggnät! Igår dödade jag dock ett bi som flög runt i rummet, hade ingen ork att vara djurvänlig. Och vem vill svälja ett bi i sömnnen?

 Det är ganska varmt men inne på kontoret är det full fräs på aircon så jag har det ganska behagligt. Himlen just nu är väldigt mörk så jag tror att det kommer att bli oväder. Men jag hoppas inte regnperioden har tänkt sig börja tidigare i år…

Det är inte så många personer som är insatta i nutrition i Laos WFP-värld. Lunchade idag med en kille här på kontoret som arbetar med School feeding. Tidigare har han arbetat med en väldigt duktig nutritionist på huvudkontoret så han tillhör en av de få som kan nutrition och som vill lära sig mer. Så det kommer att bli kul att samarbeta med honom.

Dagens stora fråga: Ska jag skaffa moped eller cykel??? Jag röstar för cykel även om det är en härlig känsla att åka moppe när ljummen sommarluft svalkar. Alla här kör moped (både kontorsmänniskorna och lokala befolkningen). Har sett någon enstaka med cykel så jag kanske ska joina denna minoritet.

Var ska jag börja... Det har varit ett hektiskt dygn med många intryck. Nu är jag på kontoret i Saravan. In the middle of nowhere..

När jag kom till busstationen i Vientiane gick alla bussar på tomgång nästan i en timme (var är ekoturismen som ska vara ganska stort i Laos?). Jag hade valt en sittbuss för att slippa ligga bredvid någon främling i en sovbuss. Dock ångrade jag mig så snart jag kom på min buss och tänkte att så här obekvämt kan jag inte sitta i 10 timmar. Tog mitt stora pick och pack och fick till slut en plats på sovbussen. Väl på plats i sovbussen ångrade jag mig igen för jag hade fått en plats längst bak, längst in bland massa lao-folk. Klaustrofobi... Försökte byta igen men då var de inte så glada på mig så jag fick skylla mig själv. Såg ganska uppgiven ut och en backpackande man kom fram till mig och erbjöd sig att jag kunde byta så att jag kom längre fram i bussen. Schysst fransman det där. Vi blev säng-grannar och hade mycket att prata om eftersom han arbetat med logistik för många organisationer i bland annat Kambodja och Burma. Senast för Läkare utan gränser. Nu var han dock arbetslös och valde att resa runt istället. Så bussresan blev ganska trevligt till slut ändå med intressanta diskussioner och en del franskpratande. Har dock sovit ganska dåligt men håller mig vaken tack vare alla nya intryck.

Klockan sju på morgonen hämtade min supervisor mig i Pakse. Och sedan var det pang på rödbetan. Direkt efter hämtade vi upp country directorn (sitter på huvudkontoret i Vientiane) på flygplatsen i Pakse (lyx, nästa gång tar jag nog också flyget). Hon ska vara här några dagar. Och den här rödbetan då? Jo, vad jag inte visste var att vi denna morgon skulle ut till fält och besöka två skolor i väldigt avlägsna byar för att kolla upp hur det går med det nyss startade School feeding projekten. Och detta var en upplevelse. Folk bor i mer eller mindre husliknande byggnader och djur springer fritt, små barn springer runt. Och jag har verkligen förstått att livet inte är rättvist. Schoolfeeding projekten går i stora drag ut på att föräldrarna släpper iväg sina barn till skolan i utbyte mot att de får matransoner med sig hem. Barnen serveras även en måltid i skolan som består av en speciell WFP-produkt, Corn soy blend, som tillagas med vatten. Frukt eller grönsaker kan även blandas i detta. Så vid skolan byggs kök där detta kan tillagas samt en förvaringsbyggnad för all mat som ska delas ut / serveras. Och detta sköts också av WFP.  Här är några av dagens bilder. Dock väldigt komprimerade så att det inte behöver ta så lång tid att ladda upp dom (lite segare internet här).


Vi besökte två skolor och byar på Bolaven Plateau och det är en speciell känsla att se denna verklighet som jag innan bara sätt på "faddergala-inslag"...  Landskapet är väldigt vackert med massa gröna berg. Kossor och vildsvin ockuperar vissa landsvägar och det är ganska charmigt.

Sedan stannade vi på någon avlägsen plats och åt lunch och det var faktiskt god lao-food denna gång. Resa till Saravan var väldigt guppig men till slut kom vi fram till kontoret som ligger i ett jättefint hus. Dock 2 km från "centrum" så jag har inte sett hela Saravan ännu. Kommer att bo på ett guesthouse mitt över gatan tills boendesituationen är ordnad. Min supervisor har ebjudit mig ett rum i hennes hus men jag ska kolla runt lite först och se vad här finns.

Har gått igenom mina arbetsuppgifter med supervisorn men det får bli i nästa inlägg för jag är rätt slut i huvudet. Kommer att vara väldigt mycket ute i fält och det är blandade känslor kring detta. Men det man inte dör av blir man starkare av. Och apropå det så bör jag vaccinera mig mot rabies och ska därför ringa FN-doktorn Dr Ben imorgon.

Nu ska jag till mitt guesthouse och bara slänga mig på sängen och samla tankarna....

Nasta stopp denna dag blev hos the Swedish pizza & baking house och smallde i mig en redig "svensk" pizza. Sa kanske en semla pa Scandinavian Bakery skulle sitta fint innan bussresan? Pizzan var nog det dyraste jag atit har i Vientiane, ca 45 kronor. Igar at jag massor av indisk mat for ca 25 kr.

Sedan gick jag till en affar som heter Lao Silk House och provade massor av byxor, kjolar och sjalar. Blev ett par luftiga byxor och en fin sin. En sin ar en typisk lao kjol som gar under knana. Det vill saga en lite mer passande kladsel.

Uppdatering sker sa snart jag kommit till ratta i Saravan!

Idag har det inte hänt så mycket.

Är snart på väg från kontoret. Ska till ett supermarket som har en del western food (och även svenska  ELLE:s decembernummer...) och handla in lite inför Saravan. Sedan ska jag tar farväl av Vientiane och sätta mig på nattbussen mot Pakse vid 20.30. Kommer inte att se något av Laos eftersom det kommer att vara mörkt men jag har ju ungefär 6 månader på mig att göra detta!

Innan skypade jag med mor med webkamera och då fick jag allt lite hemlängtan. Jag ska undersöka förutsättningarna för Skype på kontoret i Saravan och återkomma. Det finns internet där men vet inte hur snabbt det är...

Är ganska trött idag och råkade säga shut up istället för shut down angående min dator och det tyckte lao-datakillen var väldigt roligt. Annars en ganska vardaglig dag här i Laos.

Blogg you later!

Jag kommer att aka till Pakse, en stad 3 timmar fran Saravan, imorgon kvall med en nattbuss. Ar framme onsdag morgon och da tar jag ytterligare en buss eller sa kanske det kommer en WFP-chaffis. Det kanns valdigt skont att fa komma dit.

Martin och Jens som ar och backpackar i krokarna har nu antligen kommit till norra Laos fran gransen vid Vietnam. Idag befinner de sig i Luang Prabang (norr om Vientiane) och det ar valdigt dalig tajming att jag nu ska go south.... Men de ska ta sig soderut sa smaningom och da hoppas jag att vi ses. Hade varit gott att fa en stor av kram av grabbarna just nu!
Kolla in Jens aventyr har:

http://uppdragresa.blogspot.com/

Idag har jag varit pa en intensiv jakt efter ett lao simkort  och mobil. Har akt tuktuk over hela staden for att fa ratt pa det. Jag har en tre-mobil och kan inte satta in ett vanligt simkort i denna. De har 3 G i Laos men inte i Saravan... Och i Saravan funkar bara vissa operatorer. Kanske inte det mest intressanta att lasa om men maste avreagera mig lite da detta var nagra frustrerande timmar. Sa nu har jag en riktigt stoneage-nokiamobil med det gamla nostalgispelet snake=) Den kopte jag for 240 kronor. Kan tyvarr inte skicka sms internationellt och verkar inte som jag kan ta emot nagra heller sa jag kanske far byta operator men det fixar jag i Saravan. Det gar att ringa till den i alla fall... Har pa min svenska mobil och ni far garna skicka sms=) Och kommentarerna fran er i bloggen uppskattas MUCHO!

Nu ar klockan halv nio och jag ska ga tillbaka till mitt guesthouse och fa ordning pa min packning. Sedan blir det bingen for chaffisen picks me up at 8!

För uppdatering om helgen, scrolla nedåt!
Idag är det måndag och jag är på kontoret. Fick höra att jag antagligen kan åka redan ikväll men det tycker jag var lite väl snabba ryck. Hoppas kunna åka imorgon istället. Vi får se om det blir buss eller flyg. Bussen är väldigt mycket billigare och då får jag samtidigt se lite av Laos så tror nog det blir buss.

Jag har det bra här men det känns sådär att inte få sätta igång med det jag är här för att göra. Hoppas att jag kommer känna mig lite bättre till mods när jag väl kommer till Saravan.

Idag sov jag länge igen. Har strosat runt och försökt bekanta mig med staden. Solen skiner men verkar inte vara så stark för jag tycker inte jag fått så mycket solbränna. Mitt bleka nordiska skinn kanske har glömt bort hur det ska bli solbrännt...


 


Här finns mycket katter och de flesta ser väldigt slitna och undernärda ut. World Cat Food Programme here I come! Och eftersom katten Malte har fått en del utrymme i denna blogg så är det inte mer än rätt att katten Tekla också får vara med på ett hörn. Enjoy!

Sov läääääänge. Behövdes efter denna vecka. Sedan begav det sig till en dvd-shop med några tjejer från kontoret. Där fanns alla nya filmer och massor av tv-serier (olagligt är väl bara förnamnet). Kommer bunkra upp rejält inför trippen till Saravan. Kanske inte så politiskt korrekt men alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Och något gör jag genom att vara här…

Kvällen började på Sticky Fingers (för er icke-göteborgare finns det även ett ”Stickys” i Götet…). Jag övergav lao-maten och beställde något så western som pasta pesto. Det fortsatte på western-viset med Cosmopolitans. Dock i hela kannor… Fick senare prova något som jag tror är lite mer laotiskt, en chilidrink med rejäl hetta.






 Under kvällen träffade jag mest australiensare som är här och jobbar eller har praktikplatser. Ett mer laotiskt inslag var mannen nedan på bilden. Helt galen! Är rätt (ö)känd här i Vientiane. Jag frågade honom ”so you are the lao version of Bob Marley?” och han svarade “no, I AM Bob Marley”… Han går nog bade på det ena och det andra. Han ville få med mig på en festival ute I bushen men det är nog bäst att inte följa med (annars får jag nog skäll av the security advisor).




Efter Sticky Fingers åkte jag tuktuk för första gången. Det var en härlig känsla! Ljummen sommarnattsluft och känslan av frihet. Vi åkte till en nattklubb där det bara var lao-people och det var spännande att se. När de spelade YMCA var vi de enda som gjorde de obligatoriska armrörelserna. Lao-folket är inte riktigt med på noterna än…. Natten fortsatte sedan hemma hos några irländska tjejer i deras hus med massa ödlor och mygg. På morgonen blev det en tuktukfärd hemåt och jag möts av ett gäng munkar utanför tjejernas hus. Kontraster.

I morse regnade det och luften känns något svalare idag. Till frukost fick jag våffla med vattenmelon och dragonfruit. Inga fibrer så långt ögat kan nå. Möjligen i vattenmelonskärnorna.

Klockan är halvtvå och jag sitter på kontoret och läser rapporter om vad Lao-folket äter, vad de odlar och hur deras hushåll fungerar. Sådant som jag måste ha koll på för att kunna sätta mig in i de olika programmen.

Min utmaning:

”The level of chronic malnutrition, or stunting, is alarmingly high in Lao PDR. Every second rural child under 5 years of age is stunted. The survey shows that 38 percent of rural children under 5 are underweight. Wasting is at 8 percent for the same group. There has been no improvement in the chronic malnutrition in Lao PDR over the past 10 years.”

Nu fick jag höra att det är ett virus som cirkulerar här på nätverket och alla datasnubbar virrar runt och varnar… Hoppas min dator är stark nog att klara detta. Kanske är någon denguemygga som flugit in någonstans.

Dagen började hos FN-sjuksystern som varnade för denguefebern. Man kan även bli smittad i en stad som Vientiane. Idag har jag fått mitt första myggbett så vi får väl se vad som händer... Hon avrådde mig också från malariaprofylax under en sådan lång tid. Får höra skräckhistorier om biverkningar hela tiden. Senast var det någon som fick en kraftigt nedsatt hörsel. Sedan var det dags för info hos the security advisor och jag ska akta mig för ficktjuvar på moped, fågelinfluensa, UXO (unexploded ordnance) och trafiken. Laos är världens mest bombade land och det finns mycket UXO i södra delarna där jag kommer att vara så småningom. Dock är det mest ute i bushen och i avlägsna byar som det kan finnas. Så se men inte röra... Gällande trafiken sker det 200-250 olyckor varje månad i Vientiane så man bör vara uppmärksam även vid "grönt ljus".  Blir man rånad ska man stå på sig och se tuff ut för då blir de rädda och springer iväg. Just go for it, sa securitymannen. De flesta lao-människor är trots allt kortare än jag så det borde bli en lätt match.
 
Till lunch blev det tofu och nudlar. Bör lära mig lao så att jag kan förklara exakt hur jag vill ha det. Nu sköter några andra interns snacket åt mig. Och till dessert en banana-mango-fruitshake. Eftermiddagen spenderades på WFP-kontoret och har bland annat fått info om nutritionsarbetet. Det handlar mycket om beteendeförändringar, precis som för västvärlden fast åt andra hållet. Det gäller även att få befolkningen att förstå budskapen och informationen och WFP har mycket nutrition education. Här måste man vara kreativ! Bland annat har de utformat nutrition-games och matpussel.

Ikväll har jag varit ute och ätit med några andra interns och nutrition programme officer (som tycker jag kan ta över hennes jobb sedan...). Det blev tofu (igen!) och en Ladybug -  en vattenmelonsfruktshake med lime. Nu ligger jag i sängen och bloggar. Upptäckte ett trådlöst nätverk och inskaffade ett internet card. Det är ännu inte så primitivt som jag förberedde mig på. Men säg den lycka som varar för alltid.

Har inte fått något besked om Saravan så får passa på att njuta av storstadslivet. Dock känns Vientiane inte som någon huvudstad, utan mer som om att man är i en förort och undrar när staden börjar.  Nu blir det nattläsning med en tjockisrapport om foodsecurity. Godnatt! För er blir det god eftermiddag!

Nu har jag snart spenderat ett dygn i Vientiane. Klockan ar snart 19.00 och befinner mig pa ett internetcafe och bredvid mig sitter en munk.

Idag har jag varit pa WFP:s huvudkontor och har haft 'briefings' hela dagen for att lara mig om organisationen och vad de olika avdelningarna gor. Imorgon ska jag till FN:s kontor och fa info om sakerhet och aven traffa en nurse som berattar vad jag ska gora om jag blir sjuk. Tydligen ska jag undvika sjukhusen i soder och istallet skeppas over till Thailand. Det ar fortfarande oklart nar jag ska till Saravan eftersom det gar valdigt segt att bli accepterad av regeringen i denna provins. Men forhoppningsvis nasta vecka. Det ar ju dar som jag behovs och hade varit skont att komma igang.

Det ar varmt och skont och i morse at jag frukost ute i tradgarden pa mitt guesthouse. Lycka! Frukosten var inte sa mycket att hanga i palmtradet sa efterat svalde jag en vitamintablett. Maste forega med gott exempel i WFP-varlden...
Det snalas inte med AC:n sa annu klarar jag mig. Det kommer att bli varmare sa jag far passa pa att njuta nu. Innan fikade jag pa Scandinavian Bakery som ligger precis runt hornet fran mitt guesthouse. Dar hade de fina princessbakelser och schackrutor.

Idag har jag atit lao mat for forsta gangen och betyget ar bara godkant. Det blev fried tofu med gronsaker och sticky rice. Riset la sig som en klump i magen och sen var jag trott hela eftermiddagen sa det ar ingen hojdare nar man maste vara fokuserad.

Det blir en tidig kvall och imorgon hamtar min chaffis upp mig vid niotiden. Hoppas kunna blogga fran kontoret imorgon sa kika in da!

Igår kom jag på att detta är något av de läskigaste jag gjort.... Sitter nu på flygplatsen i Bangkok och väntar in planet till Vientiane som går kl 20.00, alltså om ca 2 timmar för mig. Flygresan har gått bra och fick underhålla mig med Highschool Musical och The Dutchess. Ipoden hängde sig precis innan jag skulle på planet och sen var det kört på  den fronten så jag hoppas på bättre lycka denna flight. Det var god mat på flyget och som veggie fick jag mat till och med före snubbarna i businessclass=) Och ett stort plus i kanten för kikärtssalladen! Och till dessert var det god fruktsallad. Det var väl höjdpunkten på flygresan. Eller kanske han den där Troy i Highschool Musical... Svårt val.

Det är väldigt kvavt inne på flygplasten men det är bara att vänja sig! Kyler ner mig med en mango-passion smoothie på Starbucks. Viva la vida! Har vandrat runt med min rygga och spanat efter solglasögon och solskydd. Försökte organisera mitt handbagage och en engelskman frågade artigt " Oh, you didn't bring your kitchen zink...?". Ska faktiskt vara borta länge och då får man ha mycket saker med sig.

Landar i Laos 21.10 och då ska förhoppningsvis en chafför hämta upp mig och köra mig till ett guesthouse som WFP har bokat till mig mitt i city. Fortsättning följer....