fromesswithlove

Goodbye Bangkok! Hello Sweden! Snart bär det av till flygplatsen. Så detta innebär slutet för mitt äventyr i Asien!
Men kika in igen för inom snar framtid kommer det bilder från senaste fälttrippen. Alltså inga mer skor eller biosalonger. Fast det lockade lite att lägga upp en bild på mina ny-fransk-manikerade naglar som jag nyss varit och fixat...

Idag började jag dagen på MBK, ett stort shoppingcenter med thai-krafs. Blev rätt trött efter allt strosande så jag tog the skytrain till Siam paragon (eller ngt i den stilen) för att gå på bio. Fanns inte så många filmer att välja mellan. Men desto fler olika typer av salonger och stolar... Jag valde en VIP-biljett! Då fick man vänta in en lounge med massagefåtöljer och det bjöds på dryck och kaka (?). Sedan intog jag salongen och fick sitta (eller faktiskt ligga) i en stor reglerbar fåtölj med filt och kudde. Så jag och Johnny Depp hade rätt trevligt! Filmen hette Public enemy och det var lite väl mycket pistolskott för min smak. Sedan åkte jag några rulltrappor ned och kollade i affärer och hittade ett par riktiga killerheals. Så misson complished!

Nu sitter jag o äter hotellfrukost och surfar! Hotellet är jättefint (men det är ju egentligen alla hotell här i BKK)....och jag försöker anpassa mig till storstadspulsen. Igår kväll var jag trött som en gnu men kunde bara inte stanna inne på mitt mysiga rum när jag i denna stad har allt man kan tänka sig serverat på ett silverfat. Jag tog skytrain till ett gigantiskt shoppingcentrum med massa våningar med bio längst upp. De spelade ABBA hela kvällen och även Agnes så jag kände mig rätt hemma! Blev inget shoppat förutom ett nagellack på Make up Store (som ju för övrigt är svenskt och jag kunde lika gärna köpt det hemma...). Idag blir det ännu ett shoppingcentrum, MBK.

Ja, det är verkligen "från en värld till en annan". Jag är faktiskt inte riktigt "eld och lågor" över att vara här i BKK. Mycket beror på att jag fortfarande är väldigt trött, jag är lite förvirrad (ena dagen bor jag ute i bushen, andra dagen i en metropol), jag har lämnat Salavan, jag börjar förbereda mig mentalt på att komma hem (och som jag längtat!)...... Idag blir det shopping och imorgon kanske jag får leta upp ett trevligt ställe där jag kan få massage och lite manikyr och kanske en klippning.  Ingen sightseeing, det har jag fått tillräckligt av i Laos. Nu är det bara yta som gäller! Det är hög tid att stiga in i the material world and be the material girl!

Frukost: Sandwich på FULLKORNSBRÖD, banana&pineapple fruitshake, varm sojamjölks-choklad och en STOR varm banana cake. I’m lovin it! Men faktiskt är jag inte i Bangkok ännu. Sitter på favoritcaféet Joma i Vientiane (Scandinavian bakery kommer på en välförtjänt andra plats).

Tog nattbussen igår från Pakse. Innan jag steg på åt jag och Amphone en sista ”pakse-pizza” (ni som har hängt med ett tag förstår min kärlek till denna pizza). På nattbussen bokade jag två bäddar så att jag skulle slippa ligga bredvid någon främling (men egentligen är det ju ingenting att sova bredvid en främling i jämförelse med sovsituationen i fält).

Klockan är runt halvnio och jag har redan bondat med en kvinna som jobbar för WHO och precis skickat ner några epidemiologer till Salavan och hon fick höra att barnen äter jord för att de är så hungriga. Detta är inget jag direkt upptäckt under min research men en sak är ju säkert: Salavan behöver en dos rejäl uppmärksamhet på nutritionsfronten. Förhoppningsvis kan min rapport hjälpa till på traven. Nu ska jag göra lite shopping här i Vientiane. Planet till Bangkok går klockan 14. Och i Bangkok har jag bokat lyxigt hotell (http://www.silqbkk.com/). Från en värld till en annan… Och just nu känns det. Mår lite illa efter min brakfrukost här på caféet, är nog inte riktigt van vid sådana här kulinariska upplevelser.

Smell you later!

Usch, det var inte roligt att ta farväl. Det känns så definitivt. Försökte hålla tillbaka tårarna men det var inte lätt. Och det är ett tecken på att jag haft en bra tid trots allt. Det svåraste var att lämna Noi, hon har varit en god vän och så omtänksam. Salavan har varit mitt hem i 6 månader och även om det har varit rätt primitivt så har det funkat...och jag har som ni kanske förstår till och med börjat gilla det. Och man behöver inte heller bestämma sig för vilket liv man gillar mest. Det handlar om att få uppleva olika sätt att leva på. Nu lämnar jag detta liv för ett litet tag (eller kanske långt om jag ska vara ärlig...) för att byta till mitt andra liv. Och jag kommer  nog fundera mycket framöver. Fundera över hur tiden i Laos har förändrat mig. Sätta saker i andra perspektiv. Man kan väl säga att detta har varit a journey of self-discovery. Jag kände i vintras att jag behövde se/göra/uppleva något annat. Det var en lite instängd känsla jag hade. Nu har jag släppt alla känslor fritt. Jag är glad att jag har kämpat på och jag kan säga nu i efterhand  att det var värt det. Och det är nu även dags att tacka min vän M som såg till att jag fick uppleva detta. Jag sa till M tidigare i våras att ännu kan jag inte tacka dig eftersom allt kändes jobbigt. Men nu är dagen kommen: Tack M!

Jag sliter med rapporten. Ögonen går i kors. Jag hinner inte tänka på att packa, ta farväl, fixa grejer och att jag nästa torsdag kommer att mötas av en helt annorlunda värld. Detta får jag tänka på på nattbussen upp till Vientiane. På lördag åker jag upp till Vientiane för att på söndag ta flyget till Bangkok. Där jag stannar jag tills onsdag natt då jag flyger till Köpenhamn.
Jag är så uppe i mitt arbete med rapporten att jag inte riktigt förstår att nästa vecka så kommer jag inte längre sitta på "the office". Nästa vecka är jag tillbaka i Sveriges trygga famn. För mycket har handlat om att jag saknat tryggheten. Även om det inte alltid har varit en dans på rosor här, så kommer Laos och människor jag lärt känna här alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!

Äntligen tillbaka! Igår satt jag i en bil mellan halvåtta på morgonen och halvåtta på kvällen. Vägarna är inte att leka med under regnsäsongen. På ditvägen satt vi fast i en lergrop i tre timmar innan vi kom loss. Igår tog hemresan extra lång tid eftersom vi var tvungna att vända om och köra en annan väg pga av landslides i bergen. Men till slut kom jag hem. Och i torsdags var det inte ens säkert att jag skulle få komma hem. Eftersom de jag åkte med ut i fält skulle stanna en vecka till så var det planerat att en annan chaffis från kontoret skulle komma och hämta mig. Men han kunde inte komma ända fram pga höga vattennivåer i floden så alternativet var att jag skulle åka med en läbbig&lerig&långsam lastbil med främmande Lao-män. Hallå, vad hände med all säkerhet som FN tjatar om? Ok, detta skulle jag göra på egen risk men samtidigt var det det enda alternativet. Men som en skänk från ovan så mötte vi "the district governor" (högsta hönset i distriktet) på marknaden och som tur var skulle de åka mot civilisationen på fredagen så jag fick åka med i deras bil.

Nu har jag massa massa massa att göra för att rapporten ska bli färdig i tid. Bilder från the last field trip kommer! Även om det bara är 5 dagar kvar på kontoret och 12 dagar kvar tills jag är hemma så känns det som en evighet och ännu ser jag inte riktigt ljuset i tunneln.