fromesswithlove

Den som väntar på något gott...dags för bildvisning!

En av de första byarna där vi gjorde en bedömning och hade möte om School Feeding. Här ser ni standarden på husen. I vissa byar var vissa hus även byggda av trä.

Nu har vi hamnat i en ny by.  Denna by var min favorit för alla var så vänliga och den hade en mysig atmosfär. På bilden ser ni nn pytteliten nykläckt Lao-baby!

Alla barn är så glada hela tiden och har alltid ett leende på läpparna.

Ja de flesta barn... en del var lite mer avståndstagande. Kanske på grund av nyfikenhet och blyghet.

Varje by har denna typ av "samlingslokal"  i mitten av byn där de har fester och firar festivaler. Byarna håller fest och bjuder in grannbyn (granne och granne...närmaste by kan vara 4 timmar därifrån). Byarna har många kor och bufflar som de ofta sparar till festivaler då de firar ordentligt. Dock kan de tjäna en hacka på en buffel om de säljer den på marknaden men eftersom de sparar djuren till festivaler måste festivalerna betyda mycket för dem .



Inne i "samlingslokalen". Försökte få kidsen att posera med mig men det var inte det lättaste. Men jag fick med mig två modiga flickor.

 

En typisk måltid hemma hos en familj som vi bodde. Sticky rice kokas i dessa korgar och sedan formar man en liten boll och doppar eller fångar upp maten och äter med händerna. Denna måltid blev det endast sticky rice för mig och någon chiliblandning som jag var väldigt noga med att undersöka så att jag inte skulle åka på fiskolja eller annat främmande... Den grillade fisken har de fångat i floden.






Barn under fyra år (svårt att uppskatta ålder då många är hämmade i utvecklingen och undernärda) har inga kläder på sig utan springer runt nakna. När de blir lite större klär flickorna sig i den typiska lao-sarongen kallad sin. Normalt knyter man den i midjan men ute byarna användes den även som klänning. Mammorna bär också sina bebisar i denna sarong eller använde den som en väska när de går ut i skogen och plockar frukter.

Här är vattenpipan jag berättat om kallad kok. I den röks tobak och sockerör. Och alla röker kok även barnen och det anses inte vara något konstigt.




Peace!



Att sitta och titta på när en kvinna väver sidentyg är fascinerande. Så tunna trådar och så mycket precision. För det mesta använder de tyget själva men ibland kan de sälja det vidare på marknaden.

Och medan kvinnorna sitter och väver eller försöker få fatt i springande barn, roar sig männen med olika bollspel. Här spelar de volleyboll med en boll gjord av bambu. Hade passat mig, får alltid ont av hårda volleybollar.

Så här ser en typisk by ut. Samlingshuset i mitten och sedan alla hushåll runt omkring som en cirkel. Byn är omringad av staket och ibland känns det som om man kliver in i en medeltidsstad. Byarna har även en gemensam brunn. Skolan ligger ofta i anslutningen till byn. Mannen med den randiga t-shirten är district officern som var vår guide under fält visiten. Han är född i en av byarna men bor numera i distriktcentret där han jobbar i kommunstyret.



Kossor och bufflar vandrar runt lite varstans. Hade du klarat detta mor?




Dags för lite natur!



Hoppas ni kan se hur vackert det är!







Och att ni kan föreställa er det bergiga landskapet!



Nu är vi i en ny by där bjöds på mycket stora bananer.  Field monitorn Monthong sitter och njuter i hängmattan efter en lång vandring. Bananer har varit min räddning emellanåt under trippen. Bananerna här är mer matiga och lite saftigare än hemma, perfekt återhämtning. Och jag har verkligen gått bananas. Varje gång vi kom till en by hoppades jag att vi skulle få bananer. Och detta påminde mig om när jag var mindre och alltid gick till fruktskålen hemma hos moster E och frågade om jag fick en banan. Ibland fick jag nöja mig med ett tradigt äpple istället.....


Nu vet jag inte vad som hände men det fungerar att inte att infoga fler bilder så jag fortsätta i ett nytt inlägg!



















 
'

Gud vad fina bilder! Vilket land är detta? :)