I will always love you

I fredags var det dags för goodbye party numero 2!


Santy och Touliya kom hem med livet i behåll efter spenderat tuffa dagar i dödszonen. Så det fick vi ju skåla för också!



Jag delade ut snus till höger och vänster. Alltid lika kul tycker Lao-folket. De kallar det för "sannas cigarettes". Observera att jag varken börjat snusa eller röka. Jag introducerar bara lite svensk kultur för mina vänner i Lao, precis som de har introducerat mig för deras kultur (läs beerlao).Bredvid mig sitter Anne, finskan. Och hon var inte så förtjust i snus. Dessutom är snus förbjudet i Finland...


Jag var riktigt kallaåke-galen denna kväll. Får passa på medans man kan. Eller medans det är ok. Asien är ju väldigt karaoke-vänligt, och det kan låta hur falskt som helst men det är ingen som buar.


Söta vännen Air var karaoke-dj under kvällen och tvingade på mig diverse låtar. Jag sjöng "I will always love you" som avskedstrudelutt till kollegorna. Det kom lite tårar. Och även falska toner....speciellt vid den där höjningen...


Och kanske är det just den där höjningen jag försöker mig på här? AND I...will always love you!



For health and hairstyle!

Goodbye party nummer 1 den fjärde juli! Eftersom många åkte ut i fält och inte var tillbaks när innan jag åkte så fick vi helt enkelt ha två partyn!


Som vanligt är Phovieng den flitigaste på att fylla på glasen med Beerlao. Och det är Phovieng som bestämmer tempot också... 50 percennnnt, 50 percennnnnt (betyder att halva glaset ska svepas in en klunk).


Noi kommer jag sakna allra mest!


Crazy lao-style. Olauth till höger kommer jag också sakna. Varje morgon kommer han till mitt rum och frågar: "Saaaaanna, how is life treating you today?" med den bredaste lao-amerikanska dialekt man kan tänka sig. Han är även rätt kul att partaja med, hans signatur-skål lyder : "For health and hairstyle"!



The LADYBOY MAFFIA of Salavan! Rätt roliga på dansgolvet, ni ska se deras moves!



Och vi har också rätt häftiga moves! Sanna och Noi i en tango!

Jag hinner inte...

Jag sliter med rapporten. Ögonen går i kors. Jag hinner inte tänka på att packa, ta farväl, fixa grejer och att jag nästa torsdag kommer att mötas av en helt annorlunda värld. Detta får jag tänka på på nattbussen upp till Vientiane. På lördag åker jag upp till Vientiane för att på söndag ta flyget till Bangkok. Där jag stannar jag tills onsdag natt då jag flyger till Köpenhamn.
Jag är så uppe i mitt arbete med rapporten att jag inte riktigt förstår att nästa vecka så kommer jag inte längre sitta på "the office". Nästa vecka är jag tillbaka i Sveriges trygga famn. För mycket har handlat om att jag saknat tryggheten. Även om det inte alltid har varit en dans på rosor här, så kommer Laos och människor jag lärt känna här alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!

Grattis!


Idag fyller Miss K år och dessa bilder är till dig!



Denna apa såg jag på marknaden. Den betedde sig precis som en människa. Och dessutom hade den små randiga gulliga byxor!



Söndag förmiddag i Salavan



Gick och träffade Air och hans vänner runt 13-tiden. De hade börjat dricka Beerlao kl 9 imorse, varav alla tomma flaskor på marken. En rejäl återställare....



Hade precis lunchade med finskan, Anne, och vi var väl inte så sugna på öl såhär på söndags förmiddagen. Vi stannade en stund och var sociala (svårt på Lao-vis om man inte vill dricka öl, tyvärr, eller?!). Sedan introducerade jag Anne för kaffegumman och det blev iskaffe istället.



Air, mitten, var lite på kanelen. När vi sklijdes åt så sa han "vi ses på skypen imorgon". Grattis, den tekniska utvecklingen går framåt i Laos. Dock upptäckte jag idag att det enda internetcaféet i Salavan har stängt ner pga för lite internet-beroende turister...

Laos calling!





Fredag!

Regnet öser ner och jag funderar på hur kul det egentligen är att cykla till marknaden då... Men om det ska bli någon mat på bordet ikväll så har jag inget val! Har bjudit hem finska tjejen ikväll. Hon är också vegetarian så det passar ju bra. Jag förklarade för henne att hon kommer inte ha det lätt på den fronten i Salavan, jag får ge henne lite inside information om hur man fixar att vara vegetarian i Laos.

I veckan styckade jag min vackra pumpa (heavy work!) och av detta har det både blivit pumpkin-burgers och indisk pumpacurry!

Nu ska jag ut på äventyr i regnet!
Ha en trevlig fredag ♥

I'm living on the edge...

  • Jag är slarvig med myggmedel (men ingen malaria ännu) (och jag har en privat sjuksyster)
  • Jag åker bil på sliriga vägar högt uppe i bergen (har inget val i landet of roads less travelled) (jag har bälte,alltid)
  • Jag åker moppe utan hjälm (blir krångligt och varmt) och sitter ofta på sniskan och vickar på tårna i farten (men vi åker aldrig så jättefort)
  • Jag cyklar även utan hjälm (finns inga cykelhjälmar här, och blir extra tungt att använda mopedhjälm när min cykel redan är tung nog) (men jag cyklar sakta och har koll)
  • Jag cyklar även utan lyse (men kan ibland använda ficklampa, det ska även tilläggas att jag faktiskt har cykellampor men inte monterat dessa) (men jag ska montera dessa,snart!)
  • Jag dricker pepsi eller iskaffe i samband med måltid (hejdå järnupptag) (men jag tar vitaminer varje dag)
  • Jag äter frukt utan att skala den (lite skit rensar magen) (jag är vaccinerad mot hepatit)
  • Jag tillåter kackerlackor att krypa på mig (och visste ni att de har de vingar?) (de är ju inte giftiga på något sätt)
Fotnot: parentes nummer två är till för att lugna oroliga själar därhemma

Utvecklingen går framåt!Heja Salavan!

Salavan is the place to be! En riktigt metropol! Nja kanske dröjer det ett tjugotal år innan det händer. För ca 10 år sen var tex Bangkok inte den enorma och utvecklade stad som den är idag. Men när utvecklingen väl tagit fart, kan det gå snabbt. Dock styrs ju allt av pengar... Utvecklingen i Laos tar ju fart pga utländska investeringar. Och ju mer intressant de hittar i Laos (främst naturtillgångar), ju mer pengar pumpas in i landet och desto snabbare går utvecklingen. Sedan att pengarna som genereras inte fördelas jämnt i landet (folk i stora delar av Laos lever ju fortfarande som vi gjorde för flera hundra år sedan) eller försvinner "spårlöst" är en annan historia... Det försiggår en del korruption i detta land på alla håll och kanter.

 Faktum är att fler och fler utlänningar kommer hit till Salavan för att arbeta med utvecklingssamarbete av något slag. Detta är positivt för det innebär ju att södra Laos hänger med i svängarna och satsar på development på många håll (inte bara industri, syftar främst på utbildning, hälsa och det numera bekanta begreppet food security).  Förra veckan anlände en holländsk kvinna och idag träffade jag på en finsk tjej som ska stanna ett tag. Den västerländska klanen i Salavan växer! Och jag tycker jag har funnit en rätt bra balans, har väl lika många lao-vänner som "väster-vänner" här i staden. The best of both worlds, kan man säga. Egentligen ville jag bara säga med detta inlägg att det har kommit en finsk tjej till stan vilket jag tycker är väldigt trevligt, vi är ju nästan från samma land (ialla fall när man är här långt borta)...


Helgens bravader


Helgen i Salavan:


Barbeque på Lao-vis med ett krus med kol mitt i bordet.


Där de grillar allt möjligt samtidigt. Soppa kokas också under tiden. Allt på samma gång...


Jag och Sitthisack från kontoret som är logistics assistant



Brudarna! Jag, Noi och Monthong



Grabbarna! Oulath, Sitthisack och Touliya. Touliya och jag åker ut i fält tillsammans på tisdag.

Happy midsummer!

Glad midsommar Sverige!

Istället för sill, potäter och små grodorna får jag fira på Lao-vis med....gissa vad...lite Beer Lao!  Idag kör vi lite "after work" med kontoret. Är sjuklig trött efter denna vecka men efter en öl eller två kommer jag nog sova gott. I helgen måste jag jobba undan lite innan jag beger mig ut i fält på tisdag. Och sedan ska jag även koka pumpasoppa. Har fått världens finaste pumpa som är importerad från de djupaste skogarna i Laos.



Hittade denna bild från 2007 när midsommar firades med galenpannorna i Varberg.
Så med denna bild vill jag säga: Jag är med er alla denna afton. Ät massa jordgubbar för mig också!




Breakfast culture clash



Till vänster har ni Noi's Lao-frukost, en lagad måltid med ris, grönsaker och kött.  Till höger en "normal" frukost med musli, yoghurt och linfrön (jag gör mitt bästa för att åtminstone kunna få äta MIN frukost). Egentligen så har Lao-folket den bästa frukosten. Frukosten är ju dagens viktigaste mål och därmed är det ju toppen att detta mål är bra sammansatt och rejält. Inga sockrade frosties-flinogor eller kaviarmackor. Utan mycket grönsaker, protein och en dos kickstartande kolhydrater!
Go Lao! Men jag fortsätter helst med min frukost. Kulinariska kulturkrockar tar tid att vänja sig vid, speciellt när det gäller frukost som ofta är väldigt förknippat med vanor.

Housewarming party

Eftersom det snart är helg igen så är det väl dags för lite fotodokumentation från förra helgen:




På menyn stod fransk potatissallad med kidneybönor, fried vegetables Lao-style med sojabitar, enchilladas, hummos och banana and chocolate fruitshakes! Och de snälla familjerna som har ugn hade bakat bröd och banankaka. Mumsigt!



Nu ska vi se här... Från vänster har vi fransyskan Pascal, sedan från Australien Helen, Heather och hennes tre barn. Männen var ute på fältuppdrag och kunde inte komma.



Noi och fransyskans man Khamsone som är halv-thai-halv-lao-halv-fransk.



Kvällen blev lång. Och med både gitarrspel och swedish ABBA-music. Till höger ser ni den nya killen på kontoret, Oulat som är grym på gitarr...



Men han blev rätt trött framåt småtimmarna...



Så jag var tvungen att ta över med lite hjälp av Vongdala. Ingen ljuv musik direkt. Papsen, du vet vad som gäller när jag är tillbaka! En intensivkurs i gitarr, en gång för alla!



I mitt påskägg från Thailand låg en dosa snus. Så jag passar på att låta Lao-folket prova på lite av den svenska kulturen.  Vissa fattar grejen andra inte...Mr V råkade svälja prillan. Men lite skit rensar magen så det borde inte vara någon fara på taket.

Kärt barn har många namn

Som jag nämnt för länge sen på bloggen så betyder mitt namn på lao successfull eller victory. På senaste har jag lagt märke till att jag tycker att många säger mitt namn när de pratar. Och så viktig kan jag väl inte vara att de måste prata om mig hela tiden?

Så jag har tagit reda på om mitt namn också betyder något annat. Och det är mycket riktigt. Om man uttalar det på ett annat sätt än för successfull och victory så betyder det somehting like that. Detta kan ju vara en rätt förekommande fras i talspråket så mysteriet är löst!

Apropå språk så känns det omöjligt för mig att lära mig lao. Det största problemet är uttalet. Det blir många skratt när jag försöker. Men jag skrattar tillbaks för lao-folket kan vara rätt kassa på engelskt uttal.... Och till mitt uttals-problem hör ett ännu större problem, nämligen betoningen. Detta innebär att ord kan stavas likadant men har olika innebörd beroende på HUR de uttalas. Och det kan lätt bli galet ibland. Ägg, kyckling, långt borta och nära är alla fyra samma ord men med olika betoningar. Det kan ju bli hur fel som helst när en falang (utlänning) ska göra en omelett eller fråga om vägen! Skönt att jag har en drös lao-människor som gör jobbet åt mig. Men kanske är det av just den anledningen jag knappt kan räkna på lao... Shame on me!

Nu ska Ms Successfull / Ms Victory / Ms Something like that sätta igång för dagen. Analysen av essentiella micronutrienter fortsätter. Idag står järn och vitamin A på agendan.


 Ps. På thai blir mitt namn Salinee. Sophie blir Sujelaa. Kenneth blir Kaanin (skrattar varje gång...!) Ds.

En skymt av Helsingborg i Laos

Idag är det sex veckor kvar tills jag sätter min fot på planet från Bangkok och hem till Sverige. Och idag var jag nästan hemma i Helsingborg. I alla fall för någon minut. På lunchen såg jag plötsligt något intressant och började skrika:

 "THAT'S MY HOMETOWN! MY OLD SCHOOL IS JUST ACROSS THE STREET FROM THERE! AND DURING THE GAMES I CAN HEAR THE NOISE ALL THE WAY TO MY HOUSE!"


Kan ni gissa vad jag såg? En fotbollsmatch från Olympia från lilla sketna Helsingborg! Och detta såg jag i lilla sketna Salavan! Jag har förstått att det är någon typ av ungdoms-EM nu och det har spridit sig ända till Thailands sportkanaler (Laos är väldigt influerat av Thailand, de snor både det ena och det andra).

Annars är det mest rapportskrivning som gäller. Jag får lägga på ett ordenligt kol nu för antagligen åker jag ut till fält den 23 juni igen och fortsätter med researchen. Så det hade varit skönt att få så mycket som möjligt gjort innan dess!

Nu tillbaks till rapporten. Idag är det zink som gäller! Och tur är väl det att de äter pumpafrön annars vet jag inte hur det skulle gått på den fronten... Fast riktigt så enkelt är det ju inte.



Fotnot: pumpafrön är rikt på zink...

Bland ruttna morotsstavar

Lika trött idag men vem brukar inte vara det på måndagar? Har rullat på rätt bra ändå med rapportskrivning. Fast roligare kan man ju ha det. Och förresten, för er som forftarande funderar på "vad är detta?-bilden" lite längre ner på sidan, så ska jag avslöja att det är... en rutten morotsstav. Jag gav chauffören en morotsstav att knaga på och sedan har den legat där en hel vecka och ruttnar sakta men säkert. Igår låg den fortfarande kvar på skrivbordet. Slutsats: morotsstavar funkar inte riktigt på denna sida av jordklotet. Snart hemåt och ikväll blir det nog enbart hommus till middag, har en del över sen festen och jag vill helst inte att den går samma öde till mötes som den stackars morotsstaven!



Crazy lao-party! Man har väl sett charmigare ut,men detta bjuder jag på!
Noi, Vongdala och jag chez moi


Tändstickor tack!

Festen igår blev lyckad! Bilder kommer... Är rätt trött nu så det är dags för mig och cykeln att trampa hemåt. Hundarna ska matas och kanske det blir en promenad. Sen ska jag pyssla med lite "måste-göra-saker". Vi får se hur länge ögonen orkar vara öppna!

Nästa destination: Malmöööööööö

Nu är denna arbetsdag slut och jag googlar runt på lite recept. Imorgon blir det inflyttningsfest och middag chez moi.
Idag har jag fått en väldigt trevlig nyhet! Från den första augusti har jag en lägenhet i Malmö, det blir najs! Back to the roots!
Folk håller på och gapar på kontoret för att inte jobbmailen fungerar, hallå, klockan är 17.00 och det är fredag. Relax!

Nu ska jag cykla till marknaden. Hoppas hoppas jag hittar dill! Ikväll ska jag nämligen provlaga dillhommus med chili. Mumsigt!

Måndag.Usch.Vi går tillbaka till helgen istället!

Måndag igen. Fy vad tradigt! Så känner jag idag. Men det går bra med my little baby (rapporten). Idag har jag haft en del fokus på svamp. Okej källa till protein om det  inte finns något annat att välja mellan. Även rikt på kalcium och järn. Och folket i byarna är rätt bra att på att äta svamp när det är säsong. Kanske inte så konstigt när de bor mitt i skogen där det även regnar mycket. Tummen upp för svamp!

Idag är jag väldigt anti-måndag så vi tar en titt på vad som hänt i helgen istället:

Fredag: Lao-middag hemma i Noi's nya hus. Och såklart Berrlao. Här får man inte sitt egna glas utan man dricker ur samma glas, en person i taget. Det är viktigt att alla ser att man dricker, annars får man dricka igen.

Lördag: Tog bussen till Pakse 07.30. Hemma igen 18.30. Med tre emmentalerostar (äntligen!), en flaska rödvin (öl är tröttsamt i längden, dags för lite lyx!) och en pizza (som hamnade i frysen och får förtäras endast i nödfall!). Kvällen blev lugn efter denna varma och svettiga dag i Pakse. Adrenalinet fick sig dock en rejäl utsöndring när jag såg en stor spindel på väggen och kvällen blev inte så lugn längre. Men jag löste det problemet...

Söndag: Jag gick upp 07.30 (igen..) för att steka american pancakes till Noi och hennes mamma. Var såååå trött men har man lovat så har man lovat. Efter pannkaks-partyt ägnade jag tid åt mina små darlings Maria och Rapahael. Jag ger dom all kärlek jag har men jag kan fortfarande inte låta bli att tycka det är jobbigt när hundar ska slickas hela tiden. Det är nog därför jag inte är någon hundmänniska. Men jag kanske blir. Trodde aldrig jag skulle bli en friluftsmänniska (eller en människa som i alla fall klarar av småkryp och skogsliv) men titta vem som lever loppan i Laos djupaste skogar.


Middag hemma hos Noi på fredagskvällen. Rätt trötta efter veckan! Håller man i glaset för länge (dvs dricker för långsamt) då skriker Noi: Hallå, det är inte en mikrofon. Ska jag sätta på karaoke-dvd:n kanske?
Det tyckte jag var humor! I alla fall på Lao-nivå.



Så här snygg är jag när jag åker motobike-tuktuk i Pakse. Mycket avgaser och damm så det är lika bra att köra på den asiatiska stilen med "munskydd".



Pannkaks-dags i mitt kök. Vi har en bra panna som jag nyss fick av Noi, en riskokare, en dålig panna och en mixer. Det är min köksutrustning. Det gäller att kunna koka soppa på en spik annars är man körd.

Hjälp!

Får jag presentera Maria och Raphael:






Raphael till vänster och Maria till höger

Detta är HJ:s hundar som äntligen har kommit till Salavan. De har varit i Pakse sedan de föddes (5 månader) för att bli vaccinerade och uppfostrade… Vi har haft problem med att få hit hundarna (lite svårt att ta dom på bussen) men idag körde HJ:s koreanska vänner hundarna hit från Pakse. Hundarna lyssnar till sitt på koreanska, undrar om de fattar sitt på svenska???Eller det kanske mer är själva gesten när man visar sitt som räknas?? Noll koll! Men tur är att jag har hundexperten Sophie på skype snart!

Så nu blir jag ensam med två hundar som inte känner mig eftersom HJ åker till Pakse och Noi flyttar ut ikväll. Dessutom har Raphael och Maria varit i slagsmål. Därmed har Raphael två sår och ett pajat öga. Och i Laos finns inga veterinärer så de ger honom människo-ögondroppar och människo-antibiotika. Kan man göra så??? Och nu måste jag pyssla med detta i helgen eftersom jag är själv med de små liven. Mamma mia. Jag kan ju knappt se på när Steffie pillar med sina linser. Hur ska jag då kunna ge en hund, som inte känner mig, ögondroppar. Kanske får det räcka att jag matar dom och så får HJ ta tag i den medicinska delen på måndag. Det är trots allt hennes hundar.

Det blir nog mysigt med hundar men redan nu i eftermiddag när vi åkte tillbaka till kontoret smet Raphael ut genom grinden. Och utanför grinden finns en stor väg. Fast större problem är väl att locka in hunden igen. Fortsättning följer. Det känns dock inte HUNDra procent (en ordvits piggar alltid upp) schysst att lämna mig i skiten…




Ni kanske kan se att Raphaels vänstra öga ser lite mysko ut. Usch, blev tårögd när jag såg det. Och dessutom ännu värre när vi inte kan ta honom till en veterinär. Sophie, jag förstår dig nu. Att du vill rädda alla hundar i hela världen (kanske främst Thailand....). Och jag känner mig hjälplös. Kan ingenting om hundar. Jag är en kattmänniska.


Tidigare inlägg
RSS 2.0