fromesswithlove

Veckan har varit hektisk och helgen blir lika hektisk. Planeringen för fälttripparna ändras lika ofta som jag byter underkläder. Först var det aktuellt med dödszonen igen, men denna gång utan farliga vandringar. För övrigt kom de som åkte dit tillbaka igår, hela och rena. Sedan ändrade vi det till blodigels-distriktet. Sedan tillbaka till dödszonen. Och sedan blodiglarna igen. Sedan dödszonen. Men idag bestämdes att det blir blodigel-distriktet. Fälttrippen till dödszonen skulle startat på onsdag nästa vecka men är nu framflyttad pga logistikproblem. Därmed kan jag inte åka med till dödszonen eftersom jag kommer att komma tillbaka så sent in i juli att jag inte har tid att sammanställa rapporten. Jag åker istället den 6 juli (såsom var bestämt från första första början) och det är nu på måndag och därmed snabba ryck att få färdigt så mycket som möjligt av rapporten så att chefen kan kolla igenom den under tiden jag är borta. För när jag väl kommer tillbaka, 17 juli, har jag ungefär en vecka på mig att få in den nya informationen i rapporten och att analysera det sista. Jag har kommit på att jag jobbar bäst med lite eld i baken. Men nu tycker jag nog att det brinner lite väl mycket...

I tisdags hade vi staff-party och det blev en lång kväll som avslutades på en karaokebar med "Right here waiting for you". Onsdagen på kontoret blev inte riktigt lika rolig. Igår hade vi seafood-party hemma hos chaffisen Santy som köpt med sig massa bläckfisk från Vietnam från dödszons-trippen. Ikväll blir det goodbye-party del 1 eftersom några på kontoret åker ut i fält nästa vecka och inte kommer tillbaka innan jag åker till Sverige. Imorgon ska jag och min rapport ha office-party....

Bilder från mina party-bravader kommer så småningom!
Trevlig helg och njut av den sköna sommaren♥

Måndagen har passerat ganska snabbt idag. Jag har sammanställt introduktionsdelen till min rapport, duktigt! Efter lunch åkte jag till en organisation som heter "Room to read" som fokuserar på utbildningsfrågor och har som största projekt i Salavan ett stipendieprogram för flickor. Flickor är ju speciellt utsatta när det gäller utbildning eftersom de oftast inte skickas iväg till att gå i skolan. De får stanna hemma och ta hand om hushållssysslor istället medan pojkarna uppmuntras att studera. Det är ju så viktigt att flickor får utbildning och åtminstone få lära sig att läsa och skriva. I det långa loppet blir de ju bättre rustade att ta hand om familj och hushåll om de kan ta åt sig och förstå information. Inte minst information om hälsa. WFP:s School Feeding projekt vill öka antalet flickor i skolan och därmed får flickor större "take-home food rations". I de flesta byar jag besökt under min tid här i Laos så kan inte kvinnorna ens tala Lao, utan kan endast tala lokala dialekter.

Efter mitt möte med Room to read så köpte jag med mig ett gäng grillade majskolvar, lyxigt! Jag vet vad jag ska äta ordentligt av på Malmöfestivalen när det väl blir dags för den....! (och inte blir det wokad älg eller världens största pannbiff à la Tiffany Persson)

Fotnot: Den här kannan slåss vi alltid om när vi har köpt iskaffe. Som bekant får man take-away i en sölig plastpåse med ett litet snöre, rätt opraktiskt. Men idag hann jag norpa åt mig den eftertraktade kannan!

Det är lite stressigt denna vecka. Känner att det är lite för många grejer som snurrar runt i huvudet. Jobbansökningar, application letter till Public Health masterprogrammet, nutritionsrapporten, och ännu en ny rapport som är påbörjad idag om olika NGO:s (non-governmental organizations) i Salavan och Sekong, och mitt housewarming party på lördag med hela Salavans västerländska befolkning (ca 15...). När jag har party så ska det banne mig vara party (och får ofta skylla mig själv när jag står där stressad som aldrig förr och ska dekorera 50 miniprinsessbakelser) men har inte riktigt hunnit planera allt ännu. Så det får snart bli dags för Housewarming Party Food Programme.

Idag på förmiddagen har jag varit och intervjuat två organisationer som arbetar i Salavan. Först bar det av till Village Focus International och sedan Oxfam Australia. Jag undersöker i vilka områden de arbetar, vilka projekt de har, vilka samarbetspartner de har i regeringskretsarna och samtidigt promota WFP och förklara hur vi kan samarbeta i framtiden. Sedan ska även några andra organisationer besökas i Salavan. När det är klart blir det dags för Sekong (grannprovinsen där WFP också arbetar) och se vilka filurer som håller till där. Och allt detta ska rymmas i en rapport som HJ ska använda för future project implementation.

Regnar mycket nu. Lite grått och trist. Men vissa dagar stekhett. Ingen ordning och reda.
Hundarna mår bra men är lite stökiga emellanåt, äter upp nytvättade underkläder och bråkar. Igår blev de badade och shamponerade men självklart ska de rulla sig i sanden precis efteråt. Det var nog allt för idag! Just det, igår fick jag en rejäl bula i pannan när jag slog i huvudet i ett zinktak på marknaden. Marknaden är inte byggd för jättar som jag.

Äntligen! Har jag fått mitt uppehållstillstånd och multiple-visa-entry. Nu kan jag åka vart jag vill utan att behöva tjafsa med gubbarna vid lao-gränsen och betala massa dollar. Problemet är bara att nu har jag inte tid att resa iväg och turista. Men passet kom passande (jag säger det igen, en ordvist piggar alltid upp) tillbaka idag från immigration office, nu är det nog nämligen så att jag ska åka ut i dödszonen i alla fall. På måndag åker vi ut om huvudkontoret godkänner budgeten. Men man vet aldrig vad som händer... Och för att nå dödzonen måste vi korsa gränsen till Vietnam och sedan köra in i Laos igen på en speciell väg. Därmed måste jag ha passet med mig. Ska man vara i Vietnam mindre än 15 dagar behövs inget visum men det kan vara krångel ändå vid gränsen, de gör ju lite som de vill här. Vi får se om de släpper in mig eller inte. Är rätt van vid att handskas med krångliga byråkratiska kommunistgubbar vid gränserna nu. Hoppas de inte läser bloggen, då är jag riktigt illa ute...

Idag har jag funderat på pumpafrön. Och gurkfrön. Och på gröna bladgrönsaker. Källor till fett har också fått vara med på ett hörn idag. Ingen använder olja eller animaliska fetter (typ ister). De äter heller knappt någon fisk eller kött. Så fettintaget är väldigt begränsat. Här snackar vi inte vilket fett de bör äta (tänker på fettkriget som ständigt pågår i västvärlden) utan här snackar vi om de äter fett överhuvudtaget. Jag möts av kontraster. Varje dag.

Godmorgon Sverige och grattis till min blogg....inlägg nummer 100!

Igår var en tråkig dag på kontoret. Mina ögon gick i kors och jag försökte fokusera fokusera fokusera. Och producera. När dagen var slut var jag ännu en tabell rikare. Går sakta men rätt säkert (hoppas jag) framåt med rapporten. It's my little baby och jag måste se till att ta hand om den väl och se till att den växer. Tyvärrr har jag ensam vårdnad och ingen att riktigt bolla med. Men det ska nog gå bra ändå. Det har det gjort hittills fast med mycket svett (tur att det är svalare nu) och tårar.

På kvällen fick jag dock en trevlig överraskning. Nämligen busstransporterad pizza från Pakse! Så lyxigt att kunna äta sitta i soffan och äta slicad pizza i Salavan. Tack till Noi för denna kulinariska underbara upplevelse! Noi har sin mamma på besök och hon har jobbat som kock till en svensk familj som arbetat i Laos. Så kanske kommer det lagas svensk mat med en touch av Laos (eller tvärtom) de närmsta dagarna...

I morse gick jag upp tidigt för att steka pannkakor till frukost. Precis smetat ner pannan med första pannkakan och strömmen går. Det var inte snällt! Så det var bara att vänta ett tag och sedan kom strömmen lyckligtvis tillbaka och vi kunde få mumsiga pannkakor till frukost! Och dessutom är jag rätt glad på köksfronten för jag får låna en fungerande stekpanne-kokplatta (?) av Noi vilket innebär att jag inte längre blir lika begränsad i köket (dvs jag kan steka pannkakor varje dag!).

Idag fyller Farmor 92 år och vi pratade en lång stund på telefon, det var mysigt! Hon tycker det är ganska häftigt det här med tekniken och hänger med i svängarna: "Det borde finnas sånt där bredband i himlen så att man kunde prata med dom där uppe".

Och vad händer på the office idag? Förutom ett strömavbrott (igen) så har jag funderat på om jag ska använda medelvärde eller median i sammanställningen av den insamlade informationen. Det skiljer sig ganska mycket mellan de intervjuade hushållen (exv hur många måltider/dag, hur ofta de äter vissa livsmedel...) så det kan lätt bli ett missvisande resultat pga denna variation. Och då om jag inte minns fel så är median bra att använda. Jag njuter inte direkt av att sitta och skriva på min rapport. Det är inga roliga dagar på kontoret nu. Men tur är att jag har roligt utanför kontorets dörrar. Igår blev det mexicano-dinner och falskt gitarrspel. Arriba!

Mår bättre idag. Börjar få tillbaka hörseln på vänsterörat. Har planerat månaden och jag kommer inte att åka ut i fält igen förrän 15 juni. Skönt! Jag blir alltid sjuk på något sätt när jag är ute i fält så behöver därmed en ordentlig viloperiod innan det blir dags igen. Idag har jag börjat gå igenom min insamlade data och försöker få lite struktur på det hela. Har även skrattat mycket idag så på något sätt känns saker på kontoret lättare nu. Men skratt varvas med tunga suckar. Vi får se hur detta slutar...

Imorgon är det åter igen dags för fält. Jag kommer att åka med en kille från kontoret som heter Vongdala. Normalt åker jag med en field monitor. Mr V är snäppet högre, nämligen Programme Assisstant. Tidigare har han arbetat i norr med så kallad ”nutrition training”. I norr har de nutrition training projekt som går ut på att lära folket i byarna att förstå hur en näringsrik kost är sammansatt och hur de kan laga näringsriktig mat utifrån deras förutsättningar. Ett exempel är att de uppmuntras att inte slänga kokvattnet när de kokat ris utan att använda detta i matlagningen. Kokvattnet innehåller trevliga vitaminer!

Apropå projekten de har i norr har jag tänkt, varför är inte jag som dietist placerad i norr istället? Anledningen till att jag är i söder är delvis (men inte helt…) att nutrition behöver få lite uppmärksamhet här. Och att det behövs bakgrundsinformation om nutritionssituationen i söder. Och som min chef sa: i norr hade du lärt dig mer, men i söder kommer du bidra med mer. Fast efter alla dessa turer med min studie tror jag nog jag kommer att lära mig lika mycket som jag bidrar med, kanske mer.

Inga mer semesterbilder. Nu är det tråkigt allvar som gäller. Här har ni några smakprov på vad jag håller på med här nere i Laos. Kom på den briljanta idén att använda ett så kallat skärmklippverktyg för att på så sätt "fotografera" direkt från skärmen. Så här kommer några  delar från min projektplan:

Varit en lång dag. Har fått iväg min slutgiltiga projektplan till Nutrition Unit och inväntar deras kommentarer innan jag skickar ut den till resten på World Food Programme. Tror det blir bra denna gång. Sen har jag spenderat en timma med att faxa massa papper och jag tycker faxar är väldans krångliga.... Men har fått mycket gjort idag. Känns skönt!

Idag kom en man från huvudkontoret för att informera om svininfluensan. Nu är vi i säkerhetsfas 5, så det är lugnt. Men hamnar vi i fas 6 så är det dags att vara försiktig. Han rådde även att man skulle bunkra upp med mat för 6 veckor framåt, just in case. Och det är inga problem hemma hos mig. Släpade hem rätt mycket från Thailand....

Igår var jag på banken och fixade Lao bankkonto. Fick även reda på att jag kan använda mina svenska bankkort för att ta ut pengar där. Här finns ju som sagt ingen bankomat och folk har sagt att det inte går att använda bankkort ens inne på banken. Flera gånger har jag haft lite pengatrubbel och har fått åka till Pakse för att ta ut pengar. Detta hade jag alltså sluppit...så det är ju en lättnad att veta att jag kan ta ut pengar i Salavan. Det tog ju dock lite tid, först måste de ringa till Vientiane för att ta reda på den svenska kursen, sen ska det omvandlas till dollar och sen ska dollar omvandlas till kip (lao-pengar). Money, money, money...

Idag känns det något bättre. Har börjat vänja mig igen vid grusvägar, kackerlackor, min fläkt på natten (no more AC...), min cykel och Lao-maten (idag blev det tradig nudelsoppa på kontorets  favvo-nudelställe, dock inte mitt). Och vårt hus som på senaste tiden är invaderat av olika skalbaggar och kackerlackor. Såg en mystisk jordhög inne på badrumsgolvet mellan väggen och kaklet och misstänker termiter....

 Det går undan med projektet. Har haft en lång diskussion med en kvinna på huvudkontoret idag om vilken typ av information jag kan hämta därifrån. Det är onödigt för mig att undersöka massor om food security när denna typ av information redan samlats in. Sedan är min bakgrund nästan klar. Har sammanfattat malnutritionen i södra Laos. Lite klurigt då det inte finns så många rapporter eller studier om läget just i södra Laos. Så det fick bli en del ord- och sifferbajsande. Har även grejat med fotnötter och jag är väl inte bästa kompis med Word för tillfället. Det var ju ett tag sedan jag skrev den där fisteluppsatsen...

Inkorgen är full av svininfluensa-mail från massa FN-doktorer. Och dessutom har jag fått ett pandemic-kit med mask, handskar och annat krafs. Så nu är jag beredd ifall det skulle gå illa! Peppar,peppar.

Okidoki, arbetsdagen är slut men jag ska sitta lite till och greja med ett formulär i Excel (inte heller min bästa kompis...).

Skriver ett litet snabbis-inlägg nu innan jag beger mig hemåt. Har samtalat med chefen idag angående mitt projket och blev som tur var inte grillad. Vi har kommit överens om hur projektet ska fortgå och jag är nöjd med detta. Nu har jag tyvärr fått massor att göra precis innan jag ska åka iväg. Typiskt. Kanske måste jag ta med lite jobb på semestern. Men bara lite.
Hem och packa det sista och sedan sova. Upp tidigt och jobba undan på kontoret. Det är handlingsplanen för tillfället.