Den som väntar på något gott...dags för bildvisning version 2!
Börja gärna titta på föregående inlägg!
Detta var i en av de sista byarna vi besökte. Och det bor många under samma tak. Och gamlingarna hjälper till i hushållet och passar även alla barn. De har många barn och WFP passar på att dela ut kondomer från UNAIDS (FN:s Aids-organisation) när de är ute i fält. Men uppenbarligen används de inte.
Natur igen! Byn vi besökte låg uppe i bergen så det var en lång och smärtsam bergbestigning. Och dagen efter skulle vi ner igen och det var inte heller så roligt. Men utsikten var vacker (även om jag inte orkade bry mig ett dugg om det då).
Usch, denna hängbro av bambu var hemsk. Jag var nästan på väg att gråta. Ser kanske inte så hemskt ut på bilden men det var det! Det enda jag tänkte var "gå fort och hoppas den håller"....
Denna lilla bro var inte riktigt lika hemsk...
Break (mitt favvo-ord under denna vecka)! Svettig och smutsig och hade verkligen lust till ett bad men det kändes lite omständigt för tillfället. Hela veckan var en bad-hair WEEK men som tur var hade jag min snygga FN-keps!
Lite skrot på vägen...men inte vilket skrot som helst...
Framme i näst sista byn. Monthong pallar omogen mango.
Onödigt att plocka omogen frukt. Speciellt när det gäller mango som är god mogen...
Men i Laos gillar de omogen mango. De klyftar den och doppar i salt, glutamat och chili. För strävt och för surt för min smak. Monthong fick en förfärlig magknip efteråt och fick vandra i snigelfart. Inte konstigt om man vräker i sig sådant som kroppen antagligen inte riktigt kan bryta ned. Tacka vet jag mogen mango! Och numera även min mixer...
Har ni sett något mer underbart?
En kille som sitter och gör ett fiskenät. Snacka om att behöva ha tålamod.
Från floden får de energi. Både till glödlampor, cd-spelare och "ris-krossare"
"Ris-krossare"
ÄNTLIGEN tillbaka till district centre. Från den sista byn tog vi en båt tillbaka, ca 1.5 timma. Skönt att slippa gå... Dock vi fick hoppa av några gånger och gå en bit och hoppa på båten igen på grund av strömmar. Förra året när Monthong åkte denna sträcka så gick det hål pa båten och den började sjunka mitt i floden. Alla blev blöta och Monthong kan inte simma så för henne var det lite av en skräckupplevelse. Men allt gick bra denna gång och det var kul med lite action i forsarna. Nästan som Colerado på Liseberg...
Vi kom tillbaka på internationella kvinnodagen som i Laos är en helgdag. Vi möttes av berusade och glada lao-folk och alla frågade om jag var happy. För happy måste man vara på kvinnodagen. Och jag var väl mest glad över att det äntligen var över...
Chauffören Phovieng som gillar karaoke och tog tillfället i akt!
Vi firade kvällen med iskall Beerlao och nudelsoppa. Här lägger de is i ölen och det gäller att dricka snabbt så att den inte blir blaskig! På bilden ser ni Monthong, field monitor, och den andra kvinnan jobbar på Provincial Education Services i Sekong och tillhörde det andra teamet som också fick vandra runt i distriktet.
Detta var i en av de sista byarna vi besökte. Och det bor många under samma tak. Och gamlingarna hjälper till i hushållet och passar även alla barn. De har många barn och WFP passar på att dela ut kondomer från UNAIDS (FN:s Aids-organisation) när de är ute i fält. Men uppenbarligen används de inte.
Natur igen! Byn vi besökte låg uppe i bergen så det var en lång och smärtsam bergbestigning. Och dagen efter skulle vi ner igen och det var inte heller så roligt. Men utsikten var vacker (även om jag inte orkade bry mig ett dugg om det då).
Usch, denna hängbro av bambu var hemsk. Jag var nästan på väg att gråta. Ser kanske inte så hemskt ut på bilden men det var det! Det enda jag tänkte var "gå fort och hoppas den håller"....
Denna lilla bro var inte riktigt lika hemsk...
Break (mitt favvo-ord under denna vecka)! Svettig och smutsig och hade verkligen lust till ett bad men det kändes lite omständigt för tillfället. Hela veckan var en bad-hair WEEK men som tur var hade jag min snygga FN-keps!
Lite skrot på vägen...men inte vilket skrot som helst...
Framme i näst sista byn. Monthong pallar omogen mango.
Onödigt att plocka omogen frukt. Speciellt när det gäller mango som är god mogen...
Men i Laos gillar de omogen mango. De klyftar den och doppar i salt, glutamat och chili. För strävt och för surt för min smak. Monthong fick en förfärlig magknip efteråt och fick vandra i snigelfart. Inte konstigt om man vräker i sig sådant som kroppen antagligen inte riktigt kan bryta ned. Tacka vet jag mogen mango! Och numera även min mixer...
Har ni sett något mer underbart?
En kille som sitter och gör ett fiskenät. Snacka om att behöva ha tålamod.
Från floden får de energi. Både till glödlampor, cd-spelare och "ris-krossare"
"Ris-krossare"
ÄNTLIGEN tillbaka till district centre. Från den sista byn tog vi en båt tillbaka, ca 1.5 timma. Skönt att slippa gå... Dock vi fick hoppa av några gånger och gå en bit och hoppa på båten igen på grund av strömmar. Förra året när Monthong åkte denna sträcka så gick det hål pa båten och den började sjunka mitt i floden. Alla blev blöta och Monthong kan inte simma så för henne var det lite av en skräckupplevelse. Men allt gick bra denna gång och det var kul med lite action i forsarna. Nästan som Colerado på Liseberg...
Vi kom tillbaka på internationella kvinnodagen som i Laos är en helgdag. Vi möttes av berusade och glada lao-folk och alla frågade om jag var happy. För happy måste man vara på kvinnodagen. Och jag var väl mest glad över att det äntligen var över...
Chauffören Phovieng som gillar karaoke och tog tillfället i akt!
Vi firade kvällen med iskall Beerlao och nudelsoppa. Här lägger de is i ölen och det gäller att dricka snabbt så att den inte blir blaskig! På bilden ser ni Monthong, field monitor, och den andra kvinnan jobbar på Provincial Education Services i Sekong och tillhörde det andra teamet som också fick vandra runt i distriktet.
Kommentarer
Postat av: Ann
Intressanta bilder. Och hängbron - Eva och jag bokade resa till Nepal och jag läste om hängbroar av bambu och avbokade direkt. Men du vågar...Kram
Trackback
