fromesswithlove

Nu har jag fått ännu en uppgift…nämligen engelskalärare. Våra fyra chaufförer kan knappt någon engelska och därför måste jag nu locka fram mina pedagogiska sidor och mitt tålamod för att ge den bästa undervisningen. Vi startade idag och två av dessa herrar kunde inte ens alfabetet så vi har rabblat alla bokstäver och försökt få till det rätta uttalet. Och de har väldiga problem med att säga F och S. Det säger bara stopp! Så morgonen spenderades framför en whiteboard-tavla och jag vet inte hur många gånger jag har ljudat esssssssssss och efffffffffffff. S blir eeeeeee och F blir eppppppppttt. Lite frustation emellanåt. Men egentligen är det ju jobbigare att inte alls kunna kommunicera med chaffisarna så det är lika bra att se till att fixa deras engelska. Jag kommer ju trots allt spendera en del tid med dom eftersom de också är med under hela fältvisiten.

Igår var jag riktigt klantig! Jag skulle laga mat till mig och HJ och ville stänga min rumsdörr. Tyvärr råkade jag låsa ute mig från mitt rum. PANIK! Och HJ var inte hemma och min mobil var inlåst. Försökte öppna dörren med en gaffel men det slutade bara med att gaffeln gick sönder. När HJ till slut kom hem försökte vi hitta en lösning men tyvärr var hennes pengar slut på mobilen så första åtgärden var att köpa refill. Vi åkte senare till husägarens restaurang/hus för att fråga om reservnyckel och de förstår ingen engelska så vi fick ringa en tjej från kontoret som fick översätta. Husägaren var i Pakse, ca 2 timmar från Salavan, men de på restaurangen var snälla nog att leta efter nyckeln. Och det tog verkligen lång tid. Men till slut så fick vi en nyckel och vi kunde åka hem! Och sedan åt vi en god middag! Det är jobbigt att vara i ett land där det inte går att kommunicera med någon och jag kände mig verkligen hjälplös igår.

Nästa måndag är det dags för första resan ut till fält och dagarna på kontoret går åt till förberedelse inför detta. Jag kommer dock inte att börja med min undersökning denna omgång. Under dessa två veckor ute i fält kommer jag mest att observera och försöka få kläm på allt. När jag sedan är tillbaka kommer jag att fortsätta utforma mina frågeformulär och intervjuer. I nästa omgång i april kommer jag att göra en pilot studie. Efter fältvisiten i april kommer jag att revidera mina formulär och sätter igång på riktigt med undersökningen i maj. Det känns bra att kunna få denna tid till att utvärdera och revidera så att resultatet på undersökningen blir så bra som möjligt!