fromesswithlove

Usch, det var inte roligt att ta farväl. Det känns så definitivt. Försökte hålla tillbaka tårarna men det var inte lätt. Och det är ett tecken på att jag haft en bra tid trots allt. Det svåraste var att lämna Noi, hon har varit en god vän och så omtänksam. Salavan har varit mitt hem i 6 månader och även om det har varit rätt primitivt så har det funkat...och jag har som ni kanske förstår till och med börjat gilla det. Och man behöver inte heller bestämma sig för vilket liv man gillar mest. Det handlar om att få uppleva olika sätt att leva på. Nu lämnar jag detta liv för ett litet tag (eller kanske långt om jag ska vara ärlig...) för att byta till mitt andra liv. Och jag kommer  nog fundera mycket framöver. Fundera över hur tiden i Laos har förändrat mig. Sätta saker i andra perspektiv. Man kan väl säga att detta har varit a journey of self-discovery. Jag kände i vintras att jag behövde se/göra/uppleva något annat. Det var en lite instängd känsla jag hade. Nu har jag släppt alla känslor fritt. Jag är glad att jag har kämpat på och jag kan säga nu i efterhand  att det var värt det. Och det är nu även dags att tacka min vän M som såg till att jag fick uppleva detta. Jag sa till M tidigare i våras att ännu kan jag inte tacka dig eftersom allt kändes jobbigt. Men nu är dagen kommen: Tack M!