fromesswithlove

Det finns mycket utrymme till att tänka här. Speciellt ute i fält. En natt när jag äntligen fått ordning på mitt myggnät och kunde lägga mig ned. Fått det att hänga lagom högt. Stoppat in varenda nätmillimeter under bambumattan (inget skönt underlag att sova på men kunde varit värre). Då. Så kom jag på det.

Har haft en känsla ett tag att jag faktiskt kommer att sakna Laos. Den känslan skulle jag aldrig haft i mars när allt kändes som jävligast. Men nu kom jag på vad denna känsla är, vad jag kommer att sakna. Jag kommer att sakna möjligheterna. Möjligheterna som finns här på denna sida av jordklotet. Möjligheterna att kunna varva ner, inte stressa, ingen trafik, att få besöka byar och upptäcka att vi människor är rätt lika men ändå så olika (och tvärtom) och att vi har olika tankesätt, att få vara i värmen, kunna cykla till marknaden och botanisera bland alla färska grönsaker och tropiska frukter, att få lära känna en annan kultur på djupet, att faktiskt få andas en annan kultur, att vara en annan kultur, att få sitta på ett FN-kontor, att kunna resa till spännande platser.

 Och jag vet inte om detta låter vettigt, men kanske är det viktigaste för mig att få möjligheten att längta efter det jag saknar allra mest. Nämligen mitt ”gamla” liv där hemma. You don’t know what you got until you miss it a lot. Känslan av att jag faktiskt får komma tillbaka till allt det jag saknat. För om sanningen ska fram har jag emellanåt känt mig som en fånge här. Inte tillåtit mig själv att få längta. Lika bra att ställa in sig på att jag är fast här för alltid, kanske blir lättare så. Men gräset är alltid grönare på andra sidan, eller hur? Och jag tror att precis som jag nu saknar möjligheterna i Sverige kommer jag att sakna möjligheterna i Laos.

Det var allt för idag. Numera skrattar jag mig genom dagarna här (några stänk av tårar också). Men det tog lite tid och än är det inte över. Och jag vet inte om jag är glad eller ledsen över detta.

Jag har fått reda på en spännande sak. Nämligen att man kan baka sockerkaka i en riskokare! Såg detta i HJ:s koreanska kokbok. Eftersom jag inte har någon ugn (ni som hängt med ett tag kanske minns att jag hade stora planer på att köpa en i Thailand men det blev lite svårt med logistiken) så tyckte jag detta lät väldigt spännande. Kakmonstret i mig såg plötsligt stora möjligheter att baka både det ena och det andra. Fortsättning följer...

Och sen måste jag även informera hur man tillagar insekter. I detta fall syrsor:

1. Först tvättar man syrsorna noga
2. Sedan läggs de i vatten med salt (för att göra dom ännu renare)
3. Sedan drar man av ben och lite spröt
4. Sedan dags att dra ut alla invälvor (gäller nog att vara fingerfärdig)
5. Till slut har man typ de krispiga delarna kvar av syrsan
6. Fräs syrsorna med kryddor
7. Mosa syrsorna och du får något som liknar spenat eller grönkål

Det ska tilläggas att jag inte har provat att varken tillaga eller smaka på detta. Men i vår kyl har vi numera en plastburk med denna delikatess (?)... Insekter är näringsrikt. Innehåller protein, fett (faktiskt en del fleromättat fett), lite calcium, järn och niacin. Därmed ett substitut för fisk och kött, bra för folket i byarna att äta insekter! Konsumtionen av kött och fisk är extremt låg så det gäller att uppmana dem att äta insekter, sniglar, grodor och krabbor.

Jag hoppas ni har lärt er något av att läsa min blogg. Är skafferiet tomt och du har en skog till förfogande: ut och plocka ormbunke och leta insekter! Smaklig spis =)

Mitt vänsteröra är fortfarande (b)lockat. Det är ett väldigt ihållande lock som inte vill försvinna. Blir väl tvungen att ringa FN-doktorn men jag vet att det enda råd han kommer att ge är att åka till Thailand. Det hade ju i och för sig varit ganska trevligt, en banana split på Swensen's är aldrig fel, men känns bara lite onödigt. Har konsulterat min franska sjuksköterska här i Salavan och hon tycker att jag i alla fall ska åka till Pakse. Hon berättade en skräckhistoria om hennes vän som hade fått ett riskorn i örat och läkaren pratade samtidigt i telefon och var väldigt oförsiktig när han skulle få ut riskornet så denna vän var helt förstörd efteråt. Riskorn eller ej, jag är inte så sugen på att låta någon peta mig i örat.

Idag känner jag mig även blockad i hjärnan. Det är så mycket som struktureras och sättas på rätt plats när det gäller resultatdelen i min rapport. Men, rome wasn't built in day...och inte heller min rapport.

Helgen har varit väldigt kulinarisk! Noi har lagat lao-mat till mig och jag har lagat pannkakor och italiano-mat till henne. Och vi har gjort himmelska fruktshakar. De kilo jag förlorade i fält har nu åter hittat sin plats!

Fredag, finally! Det har varit en seg dag med mycket hjärncells-aktivitet. Efter jobbet ska jag och Noi, en tjej på kontoret, åka och fixa naglarna på en "salong". Kostar ynka 7 kronor. Dags för lite glamour i bushen! Har inte använt smink sedan den 14 februari...

Regnsäsongen är igång och det är både bra och dåligt. Dåligt är såklart att det är en jädrans lervälling överallt. För en cyklist som jag (typ den enda här i krokarna) är det en utmaning att hålla sig hel (kan slira) och ren (lerstänk). Kanske borde överväga att köra motobike i alla fall. Bra är att om det kommer skyfall på lunchen så kan vi tyvärr inte åka tillbaka till kontoret utan måste stanna hos kaffegumman någon halvtimma extra.

Noi, min nya nagelkompis, är inneboende hos oss tillfälligt. Hon är nyss förflyttad hit till Salavan från kontoret i Pakse som ska stängas ner. Noi är admin assisstant och har koll på allt. Det var även hon som hjälpte mig att komma till sjukhuset i Thailand den där hemska dagen i mars. Idag har hon skickat iväg mitt pass upp till huvudkontoret i Vientiane som sedan ska vidare till immigration office så att jag äntligen kan få mitt arbetsvisum/multiple entry visa. Passar ju bra nu när jag snart ska åka hem...  Igår lagade Noi god veggie lao-mat till mig och fy tusan vad hett det var. Mina smaklökar är de klenaste i hela landet.  Noi och HJ tyckte inte alls det var starkt. Chilin tog nog kål på alla mina baciller för idag känner jag mig friskare.

Och fälttrippen den 15 juni är inställd så nu dröjer det till början av juli innan det blir dags för fält igen. Då kommer jag antagligen att åka till den fattigaste och svåraste zonen i Salavan och Sekong (den andra provinsen som WFP också arbetar i). Det är samma distrikt (Kaleum) som jag åkte till första gången då jag fick vandra en hel vecka. Men nu ska vi till ännu värre delar av detta distrikt. Eftersom denna zon ligger precis vid gränsen till Vietnam så måste vi först korsa gränsen i en annan Lao-provins över till Vietnam för att därifrån vandra inåt mot Laos igen. Och det kommer regna regna regna regna. Och blodiglar kommer att regna över mig. Myggor kommer att bita mig. Jag kommer att gråta. Jag kommer inte kunna äta ordentligt på en vecka. Jag kommer att gråta igen. Men jag kommer att klara det. Det blir min grande finale! Kanske ska se till att den blir någorlunda glamorös. Det får bli ett besök på nagelsalongen innan jag beger mig till dödszonen...

Igår kväll blev det mexikanskt och Beerlao och Marabou choklad till efterrätt. Och imorse var det fullt av myror i köket för att vi lämnade all disk till städerskan.

Det har varit två dagars resande. Hua Hin-Bangkok-Ubon-Pakse-Salavan. Men det var det värt. Usch, det var inte roligt att skiljas åt på flygplatsen. Är tillbaka i Laos och måste anpassa mig till livet här igen och sen ska det nog bli bra. Innan vi skiljdes åt på flygplatsen kom Sophie på en briljant metod som jag ska använda när det känns tufft. Jag kallar den för arriba-metoden:
1) Ta två djupa andetag
2) Gör en flamenco-klapp
3) Skrik arriba!

Så med lite arriba och Marabou mjölkchoklad ska jag nog överleva de "första" dagarna i Laos. Och överleva dagarna på kontoret. Har mycket att ta itu med de närmsta dagarna men när allt är klart blir det förhoppningsvis lugnare. Den elfte maj är det dags för fält igen så då gäller det att vara redo! Dessutom har jag gått upp 2 kg (säkert den där pizzan i Thailand med massa ost i kanterna och extra mozzarella på toppen) . Vägde mig för 1 baht på ett köpcentrum i Thailand. I fält är det som bekant ormbunks-dieten som gäller så dessa 2 kg har nog kommit på sin rätta plats. Jag måste ju ha koll på mitt food programme också. Inte bara världens... Och apropå det har jag nu försäkrat mitt omega-3 intag eftersom Sophie tog med sig linfrökapslar till mig! Varje dag tar jag även en veggie-vitamintablett. De gånger jag känner att jag inte har koll på World Food Programme kan jag i alla fall trösta mig med att jag har stenkoll på Sannas food programme.

Bilder från Thailand dyker upp så småningom...

Idag har jag varit effektiv! Var uppe med tuppen (bokstavligt talat) redan klockan 7. Begav mig efter frukost och lite läsning i Lonely planet till marknaden. Jag är tvungen att ta nya foton till mitt visum. Blev hänvisad långt in inne i marknaden till en fotograf och tänkte att det måste blivit något missförstånd, hur kan en fotograf hålla till här inne i röran. Till slut kom jag rätt och fick mina foton (ser dock ut som ett riktigt spöke men det är ju bara några sura gubbar vid gränsen som ska titta på det...). Sedan botaniserade jag på marknaden och inhandlade ingredienser till min chili con kidneybönor som jag lagade tidigare idag. Och de där kidneybönorna har jag släpat från Thailand och blötlagt och kokat och sedan fryst in... I'm still going strong på bönfronten! Idag har det regnat förfärligt och allt blir så lerigt och äckligt men det är bara att vänja sig, snart är det regnperiod =(

När jag pratar med nära och kära hemifrån är det en del prat om våren och blommande forsythia (har fått se via webcam i mammas trädgård...) och krokus. Tänkte därför att jag också skulle bjuda på lite vårtecken från min bakgård i  Laos, eller kanske snarare "regnperiods-tecken". Här finns ju bara två årstider: regnperiod och torrsäsong.

 

Det har varit en lång dag...steg upp klockan 6 för att ta bussen tillbaka till Salavan. Idag har jag cyklat till marknaden och inhandlat en blender och bananer och mango så nu ska jag bara ragga upp lite is så hoppas jag få till en god shake! Idag har jag lagat indiskt hemma i köket. Det blev en gryta med splittade mungbönor (det närmaste man kommer linser här), lite kokosmjölk, potatis, lök ooch curry. Och det blev väldigt gott och min kropp hurrade över att äntligen få lite protein. Har suttit på kontoret på eftermiddagen och skypat lite. Nyss kom nattvakten in och var väldigt pratglad. Det visade sig att han pratar franska så det var ju trevligt att kunna kommunicera. Många i den äldre generationen talar franska pga Indokina-tiden.

Nu börjar det mörkna och jag ska cykla hemåt. Det åskade och regnade förfärligt tidigare idag så jag hoppas inte det kommer tillbaka. Strömmen brukar ofta försvinna då och har man otur stängs vattnet också av. Ficklampa är ett måste här!

Ha en trevlig lördagskväll och missa inte Robinson på fyran! Synd att jag inte kan se det men å andra sidan lever jag ibland Robinson-liv här nere. Ormbunke istället för palmhjärta och by-möte istället för Ö-råd.... Och såklart tuffa utmaningar!