fromesswithlove

Detta är HJ:s hundar som äntligen har kommit till Salavan. De har varit i Pakse sedan de föddes (5 månader) för att bli vaccinerade och uppfostrade… Vi har haft problem med att få hit hundarna (lite svårt att ta dom på bussen) men idag körde HJ:s koreanska vänner hundarna hit från Pakse. Hundarna lyssnar till sitt på koreanska, undrar om de fattar sitt på svenska???Eller det kanske mer är själva gesten när man visar sitt som räknas?? Noll koll! Men tur är att jag har hundexperten Sophie på skype snart!

Så nu blir jag ensam med två hundar som inte känner mig eftersom HJ åker till Pakse och Noi flyttar ut ikväll. Dessutom har Raphael och Maria varit i slagsmål. Därmed har Raphael två sår och ett pajat öga. Och i Laos finns inga veterinärer så de ger honom människo-ögondroppar och människo-antibiotika. Kan man göra så??? Och nu måste jag pyssla med detta i helgen eftersom jag är själv med de små liven. Mamma mia. Jag kan ju knappt se på när Steffie pillar med sina linser. Hur ska jag då kunna ge en hund, som inte känner mig, ögondroppar. Kanske får det räcka att jag matar dom och så får HJ ta tag i den medicinska delen på måndag. Det är trots allt hennes hundar.

Det blir nog mysigt med hundar men redan nu i eftermiddag när vi åkte tillbaka till kontoret smet Raphael ut genom grinden. Och utanför grinden finns en stor väg. Fast större problem är väl att locka in hunden igen. Fortsättning följer. Det känns dock inte HUNDra procent (en ordvits piggar alltid upp) schysst att lämna mig i skiten…