fromesswithlove

Var ska jag börja... Det har varit ett hektiskt dygn med många intryck. Nu är jag på kontoret i Saravan. In the middle of nowhere..

När jag kom till busstationen i Vientiane gick alla bussar på tomgång nästan i en timme (var är ekoturismen som ska vara ganska stort i Laos?). Jag hade valt en sittbuss för att slippa ligga bredvid någon främling i en sovbuss. Dock ångrade jag mig så snart jag kom på min buss och tänkte att så här obekvämt kan jag inte sitta i 10 timmar. Tog mitt stora pick och pack och fick till slut en plats på sovbussen. Väl på plats i sovbussen ångrade jag mig igen för jag hade fått en plats längst bak, längst in bland massa lao-folk. Klaustrofobi... Försökte byta igen men då var de inte så glada på mig så jag fick skylla mig själv. Såg ganska uppgiven ut och en backpackande man kom fram till mig och erbjöd sig att jag kunde byta så att jag kom längre fram i bussen. Schysst fransman det där. Vi blev säng-grannar och hade mycket att prata om eftersom han arbetat med logistik för många organisationer i bland annat Kambodja och Burma. Senast för Läkare utan gränser. Nu var han dock arbetslös och valde att resa runt istället. Så bussresan blev ganska trevligt till slut ändå med intressanta diskussioner och en del franskpratande. Har dock sovit ganska dåligt men håller mig vaken tack vare alla nya intryck.

Klockan sju på morgonen hämtade min supervisor mig i Pakse. Och sedan var det pang på rödbetan. Direkt efter hämtade vi upp country directorn (sitter på huvudkontoret i Vientiane) på flygplatsen i Pakse (lyx, nästa gång tar jag nog också flyget). Hon ska vara här några dagar. Och den här rödbetan då? Jo, vad jag inte visste var att vi denna morgon skulle ut till fält och besöka två skolor i väldigt avlägsna byar för att kolla upp hur det går med det nyss startade School feeding projekten. Och detta var en upplevelse. Folk bor i mer eller mindre husliknande byggnader och djur springer fritt, små barn springer runt. Och jag har verkligen förstått att livet inte är rättvist. Schoolfeeding projekten går i stora drag ut på att föräldrarna släpper iväg sina barn till skolan i utbyte mot att de får matransoner med sig hem. Barnen serveras även en måltid i skolan som består av en speciell WFP-produkt, Corn soy blend, som tillagas med vatten. Frukt eller grönsaker kan även blandas i detta. Så vid skolan byggs kök där detta kan tillagas samt en förvaringsbyggnad för all mat som ska delas ut / serveras. Och detta sköts också av WFP.  Här är några av dagens bilder. Dock väldigt komprimerade så att det inte behöver ta så lång tid att ladda upp dom (lite segare internet här).


Vi besökte två skolor och byar på Bolaven Plateau och det är en speciell känsla att se denna verklighet som jag innan bara sätt på "faddergala-inslag"...  Landskapet är väldigt vackert med massa gröna berg. Kossor och vildsvin ockuperar vissa landsvägar och det är ganska charmigt.

Sedan stannade vi på någon avlägsen plats och åt lunch och det var faktiskt god lao-food denna gång. Resa till Saravan var väldigt guppig men till slut kom vi fram till kontoret som ligger i ett jättefint hus. Dock 2 km från "centrum" så jag har inte sett hela Saravan ännu. Kommer att bo på ett guesthouse mitt över gatan tills boendesituationen är ordnad. Min supervisor har ebjudit mig ett rum i hennes hus men jag ska kolla runt lite först och se vad här finns.

Har gått igenom mina arbetsuppgifter med supervisorn men det får bli i nästa inlägg för jag är rätt slut i huvudet. Kommer att vara väldigt mycket ute i fält och det är blandade känslor kring detta. Men det man inte dör av blir man starkare av. Och apropå det så bör jag vaccinera mig mot rabies och ska därför ringa FN-doktorn Dr Ben imorgon.

Nu ska jag till mitt guesthouse och bara slänga mig på sängen och samla tankarna....