En bild säger mer än tusen ord

Grabbarna Martin och Jens dök upp några timmar senare eftersom deras buss havererat lite på vägen. Men den som väntar på något gott…

Martin fastnade med min Se & Hör... "Va, är Linda Bengtzing gravid ?"

Vi började lördagen med frukost/lunch på en av de två indiska restaurangerna i Pakse. Fick min första baljväxt på 10 dagar! Efter lite update från den senaste tiden försökte vi med hjälp av LP (=lonely planet) reda ut vart vi skulle ta vägen denna dag. Pakse i sig har inte så mycket att erbjuda mer än billig Beerlao. Four thousand island blev lite för tight att klämma in. Martin ville se silkesmaskar och jag ville bada så vi bestämde oss för att åka till en liten ö i Mekongfloden, Don Kho, ca 15 km från Pakse. En tuktuk-färd och en båtfärd senare var vi framme. Och det fanns väl mest hus och massa djur på denna ö. Strosade runt och försökte få lite guidning av vår kära vän LP. Inga silkesmaskar eller badplatser. Och ingen Pepsi heller… Vi vände om och hittade ett tempel. Sedan korsade vi några risfält och hamnade på rätt sida av ön. Där såg vi vävning in action. Efter en läskande Pepsi hittade vi en strand. Weeeeee!

Skicklig väverska som väver en sin


LP = the holy bible




Svettigt värre på öns tempel




Pepsiiiiii time!



Lycka!


Hoppbilder är kul!



Relaxing lao style...


Jag har haft lust att bada ända sedan jag kom hit till värmen. Jag var dock lite skeptisk till en början. Paranoid som jag är var jag först tvungen att oroa mig för parasiter och vattenbufflar innan jag kunde doppa mig. Det var ett skönt bad men väldigt strömt. Om man inte vill sitta på en svettig buss eller läbbig sovbuss är det bara slänga sig i Mekongen så är man framme vid nästa border på momangen. Det där med passet går att lösa, eller hur grabbar?


Starka strömmar mot Kambodja. Watch out...


Lao fishing style



Efter ett uppfriskande dopp i Mekongen skulle Martin så klart rulla sig i sanden!



Hoppbilder är kul (igen)!



Myspys i båten på väg tillbaka



Rutinerade lao-roddare som övade inför morgondagens tävling


Väl tillbaka i Pakse blev det Beerlao på balkongen och sedan pizza! Jag får passa på att osta upp mig lite och fylla på kalciumförråden, i Salavan blir det bara gröna blad och ris. Pizzan resulterade i pizzakoma men nästa stopp blev Beerlao time på en pub med hög laomusik. Trötta trötta trötta….och nästa destination blev vårt guesthouse.


Life is good!



Östern är röd... Vår balkongflagga



Big smile + Beerlao = the real lao style



Trötta...

På söndagsmorgonen åkte Martin och Jens vidare till Vietnams kustremsa för att bada och dyka på Vietnams motsvarighet till Kanarieöarna. För mig blev det ett tårfyllt farväl… Begav mig sedan till ett shoppingcenter i Pakse. Kanske inte direkt ett Väla men rätt modernt ur ett Lao-perspektiv. Här såg jag för första gången rulltrappor i Laos. Och jag fyndade en fin kofta med jordgubbar så nu får jordgubbsskorna sällskap (se första inlägget...).


Åkte tillbaka till Pakse med några från kontoret efter lunch. Har nu flyttat in i chefens (och min supervisor) hus. Så efter nästan två veckor i resväska är det skönt att settle down. Min supervisor är från Korea och är 30 år. Här i bloggen kallar jag henne för HJ (hon har ett komplicerat namn...).  Jag är väldigt tacksam för hennes gästfrihet och tror vi kommer att trivas ihop. Hon har en hushållerska som städar och tvättar kläder så jag kommer att slippa dessa uppgifter… Huset är rymligt och har enligt vad HJ tror varit ett ”love hotel” innan. Fint är det i alla fall. HJ har köpt två hundar som ska vakta huset. Än så länge är de valpar och bor i Pakse och kommer till oss i mars när de är vaccinerade och klara. Huset får även besök av lite ödlor och kackerlackor men det är ingen överraskning. Apropå insekter så hittade jag en i min middag som vi åt på en restaurang här i Salavan. Men efter lite analyserande kom HJ fram till att den nog inte kommit dit av misstag eftersom de faktiskt äter insekter här. Bra proteinkälla. Men jag är faktiskt veggie så nu måste jag lära mig på lao att jag inte heller äter insekter. Vi gjorde också ett besök på marknaden här i Salavan och det var en exotisk upplevelse. Massor av grönsaker och frukt (och flugor). Dock är det bäst att ha en lao-bo med sig så att man kan förhandla till sig det bästa priset. Ännu en anledning att lära sig lite mer lao. Men just nu känns det som en omöjlig uppgift. Det är så svårt med alla dessa betoningar och att urskilja orden. Jag tar en sak i taget. Och en dag i taget. Det är mitt motto just nu. Det är så mycket som snurrar i huvudet och humöret går upp och ner. Ibland vill jag bara sätta mig på planet hem. Men jag ger mig inte! Det är bara att köra the lao style och go with the flow!

Kommentarer
Postat av: Monica

Tur att downs´ varvas med ups´. Ser ju underbart ut, som i paradiset, även om det kommer ett efteråt. Men efter det kommer ju ett sedan....

Härligt att du fick värme från vänner och svalkande bad.

Och du finns hela tiden i våra hjärtan här hemma.

Puss och kram

2009-02-16 @ 12:09:33
Postat av: Sophie

Åh så mysigt det ser ut gumman och vad kul ni verkar ha haft det i helgen! Vad trevligt att det ska komma 2 små hundvalpar till huset(typiskt mig), du får se till att dom får det bra:) Hoppas att du börjar känna dig lite mer hemma nu och att du börjat vänja dig till livet där nere! Vore kul att skype en dag! Puss & kram

2009-02-16 @ 15:04:15
URL: http://kenzosplace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0