fromesswithlove

Dagen började hos FN-sjuksystern som varnade för denguefebern. Man kan även bli smittad i en stad som Vientiane. Idag har jag fått mitt första myggbett så vi får väl se vad som händer... Hon avrådde mig också från malariaprofylax under en sådan lång tid. Får höra skräckhistorier om biverkningar hela tiden. Senast var det någon som fick en kraftigt nedsatt hörsel. Sedan var det dags för info hos the security advisor och jag ska akta mig för ficktjuvar på moped, fågelinfluensa, UXO (unexploded ordnance) och trafiken. Laos är världens mest bombade land och det finns mycket UXO i södra delarna där jag kommer att vara så småningom. Dock är det mest ute i bushen och i avlägsna byar som det kan finnas. Så se men inte röra... Gällande trafiken sker det 200-250 olyckor varje månad i Vientiane så man bör vara uppmärksam även vid "grönt ljus".  Blir man rånad ska man stå på sig och se tuff ut för då blir de rädda och springer iväg. Just go for it, sa securitymannen. De flesta lao-människor är trots allt kortare än jag så det borde bli en lätt match.
 
Till lunch blev det tofu och nudlar. Bör lära mig lao så att jag kan förklara exakt hur jag vill ha det. Nu sköter några andra interns snacket åt mig. Och till dessert en banana-mango-fruitshake. Eftermiddagen spenderades på WFP-kontoret och har bland annat fått info om nutritionsarbetet. Det handlar mycket om beteendeförändringar, precis som för västvärlden fast åt andra hållet. Det gäller även att få befolkningen att förstå budskapen och informationen och WFP har mycket nutrition education. Här måste man vara kreativ! Bland annat har de utformat nutrition-games och matpussel.

Ikväll har jag varit ute och ätit med några andra interns och nutrition programme officer (som tycker jag kan ta över hennes jobb sedan...). Det blev tofu (igen!) och en Ladybug -  en vattenmelonsfruktshake med lime. Nu ligger jag i sängen och bloggar. Upptäckte ett trådlöst nätverk och inskaffade ett internet card. Det är ännu inte så primitivt som jag förberedde mig på. Men säg den lycka som varar för alltid.

Har inte fått något besked om Saravan så får passa på att njuta av storstadslivet. Dock känns Vientiane inte som någon huvudstad, utan mer som om att man är i en förort och undrar när staden börjar.  Nu blir det nattläsning med en tjockisrapport om foodsecurity. Godnatt! För er blir det god eftermiddag!