Fredag...
Kvällen började på Sticky Fingers (för er icke-göteborgare finns det även ett ”Stickys” i Götet…). Jag övergav lao-maten och beställde något så western som pasta pesto. Det fortsatte på western-viset med Cosmopolitans. Dock i hela kannor… Fick senare prova något som jag tror är lite mer laotiskt, en chilidrink med rejäl hetta.
Under kvällen träffade jag mest australiensare som är här och jobbar eller har praktikplatser. Ett mer laotiskt inslag var mannen nedan på bilden. Helt galen! Är rätt (ö)känd här i Vientiane. Jag frågade honom ”so you are the lao version of Bob Marley?” och han svarade “no, I AM Bob Marley”… Han går nog bade på det ena och det andra. Han ville få med mig på en festival ute I bushen men det är nog bäst att inte följa med (annars får jag nog skäll av the security advisor).
Efter Sticky Fingers åkte jag tuktuk för första gången. Det var en härlig känsla! Ljummen sommarnattsluft och känslan av frihet. Vi åkte till en nattklubb där det bara var lao-people och det var spännande att se. När de spelade YMCA var vi de enda som gjorde de obligatoriska armrörelserna. Lao-folket är inte riktigt med på noterna än…. Natten fortsatte sedan hemma hos några irländska tjejer i deras hus med massa ödlor och mygg. På morgonen blev det en tuktukfärd hemåt och jag möts av ett gäng munkar utanför tjejernas hus. Kontraster.
Under kvällen träffade jag mest australiensare som är här och jobbar eller har praktikplatser. Ett mer laotiskt inslag var mannen nedan på bilden. Helt galen! Är rätt (ö)känd här i Vientiane. Jag frågade honom ”so you are the lao version of Bob Marley?” och han svarade “no, I AM Bob Marley”… Han går nog bade på det ena och det andra. Han ville få med mig på en festival ute I bushen men det är nog bäst att inte följa med (annars får jag nog skäll av the security advisor).
Efter Sticky Fingers åkte jag tuktuk för första gången. Det var en härlig känsla! Ljummen sommarnattsluft och känslan av frihet. Vi åkte till en nattklubb där det bara var lao-people och det var spännande att se. När de spelade YMCA var vi de enda som gjorde de obligatoriska armrörelserna. Lao-folket är inte riktigt med på noterna än…. Natten fortsatte sedan hemma hos några irländska tjejer i deras hus med massa ödlor och mygg. På morgonen blev det en tuktukfärd hemåt och jag möts av ett gäng munkar utanför tjejernas hus. Kontraster.
Min tuktuk-debut i hög hastighet och med mycket vind!
Kommentarer
Postat av: Sophie
Hahaha...du är ju bara för rolig!!! Hoppas du inte fick brandskador i munnen efter den där drinken och att du tog dig hem utan skador från tuktuk färden:) Dom brukar ju köra som galningar!
Visst var min dröm konstig??? Synd att det inte var sant och att jag då stannat lite längre än fyra timmar..hehehe! Love u
Trackback